SKÄRSELDEN AUGUSTI 2018

Välkomna till Rocknytts Skärselden, där några av föregående månads intressantaste skivsläpp synas i sömmarna av en jury som är långt strängare och rättvisare än de du sett i alla larviga TV-program.

Betygsättning sker precis som i våra övriga recensioner enligt skalan 1-5, där 1 är lika avskyvärt som helvetets lägsta kretsar och där 5 är himmelsk (eller kanske snarare djävulsk) mästerverksnivå.

Tio skivor har slumpmässigt valts ut och tio av Rocknytts skribenter har fått säga sitt med hjälp av endast ett par korta meningar. Resultatet finner du nedan.

I PANELEN: Ron Dahlgren, Evelinda Gustafsson, Niklas Webjörn, Thord Pettersson, Mattias Högström, Tobias Andersson, Mårten Cederberg, Stefan Wedin, Andreas Östlund och Peter Johansson.

BETYGSSKALA: 5-VÄRLDSKLASS 4-JÄVLIGT BRA 3-BRA 2-GODKÄND 1-UNDERKÄND

U.D.O. – STEELFACTORY

3.4 / 5.0

Release: 2018-08-31
AFM Records

Ron: Stabil platta men inte mer än så. 3/5
Evelinda: Önskar du inleda hösten med dess bästa metalsläpp hittills så lyssna in dig på detta! 4/5
Mårten: Omgångens tyska dominans avslutas med en pigg UDO i ett kliniskt, välpolerat och tryggt format där låtmaterialet överraskar stort. 4/5
Niklas: Rätt ös, attityd och ljudbild. Men var är melodierna som sätter sig? Ja, det finns några, men U.D.O. är inte riktigt i Accepts klass. Klart godkänt ändå. 3/5
Thord: Det digra turnerandet med Accept-klassiker har verkligen burit frukt! 4/5
Mattias: Omgångens bästa platta. Bästa U.D.O.-plattan på år och dag! 4/5
Tobias: Tyskt stål som fortfarande glöder. 3/5
Peter: En överdos av alla ingredienser som gjorde Accept till ett världsband på åttiotalet. 3/5
Stefan: UDO är lika gammal som resten av bandet är tillsammans, det hörs, grymt bra musik men UDO ska hålla sig till nostalgi låtarna med Accept. 3/5
Andreas: Tänk nu att Udo lägger ner sitt Dirkschneider och ska leva på att åka runt och bara spela U.D.O. Det här är den bästa på minst 10 år men inte kommer det att räcka. 3/5

PRIMAL FEAR – APOCALYPSE

3.0 / 5.0

Release: 2018-08-10
Frontiers Records

Ron: Primal Fear släpper aldrig ett dåligt album. På gränsen till en fyra. 3/5
Evelinda: En blandning mellan helt okej och hyfsat. 2/5
Mårten: Återigen har karbonpappret använts när Primal Fear släpper nytt och ingen överraskas eller chockas som vanligt. 3/5
Niklas: Ännu en Primal Fear-platta som andas power metal från 80-talet, men som tar steget in i nutiden. Bra? Jovars… eller nja. 2/5
Thord: Ett av bandets allra starkaste album. 4/5
Mattias: Sämre än de senaste släppen men Primal Fear levererar aldrig sämre än bra. 3/5
Tobias: Som vanligt slagkraftiga låtar, men musiken har inte jättemycket högre verkshöjd än albumtiteln. 3/5
Peter: Primal Fears apokalyps soundtrack låter stabilt, kompetent och välspelat fast utan överraskningar. 3/5
Stefan: Riktigt bra drag och genomtänkt– Köp den. 4/5
Andreas: Ett försök att marginellt för nya sig, blir till Primal Scream och man tappar tillslut bort sig själv i alla tuffa standardriffs. 3/5

ALICE IN CHAINS - RAINIER FOG

2.9 / 5.0

Release: 2018-08-24
BMG

Ron: Ett småtrevligt album men höjdpunkterna är för få. 3/5
Evelinda: Förstår inte all kritik mot DuVall. Ingen kan förstås ersätta Layne, men DuVall och Alice In Chains samarbetar ypperligt. 3/5
Mårten: Avsaknaden av rejäla refränger som följt bandet genom karriären är lika påtaglig här i denna gnisslande sävlighet. 2/5
Niklas: Låtar som utmärker sig och växer för varje lyssning. Omgångens klart bästa skiva. Min enda egentliga invändning: Varför inte våga vara lite, lite hårdare? 4/5
Thord: Här kan man snacka om en klassisk Alice In Chains-platta. 4/5
Mattias: Några bra låtar men som helhet är det rätt trist. 2/5
Tobias: Nästan (men bara nästan) så jag tror att Layne Staley har återvänt från de döda. 3/5
Peter: Ikoniskt Seattleband behåller mörker och tyngd på bekostnad av energi och intensitet. 3/5
Stefan: Det blixtrar aldrig till liksom men funkar ändå, dom låter som dom alltid gjort. 3/5
Andreas: Jag är vanligtvis allergisk mot allt som låter grunge, men i det här sällskapet så bjuder Alice på lite variation. Det betyder inte att det är vansinnigt spännande men helt okej. 2/5

MOB RULES – BEAST REBORN

2.8 / 5.0

Release: 2018-08-24
SPV/Steamhammer

Ron: Snyggt och variationsrikt. 3/5
Evelinda: Riktigt trevlig lyssning! 3/5
Mårten: Utvecklingen med mer folkliga influenser på bekostnad av de progressiva delarna är i stort förödande för intresset av bandets musik. 2/5
Niklas: Jag har aldrig fattat grejen med tysk power metal efter Helloweens Keeper of the Seven Keys, men börjar ta mig fan mjukna när jag hör detta. Mob Rules har något visst. 3/5
Thord: Det låter bra, men det fattas något för att polletten ska trilla ända ner. 3/5
Mattias: De har ända sedan debuten hållit en jämn och bra nivå på sina släpp. Beast Reborn är inget undantag utan är en stabil platta utan att riktigt sticka ut från mängden. 3/5
Tobias: Bombastiskt, men det känns som att vi redan har hört detta otaligt många gånger. 3/5
Peter: Maiden och Avantasia i ett pampigt, symfoniskt och melodiöst möte utan riktig wowfeeling. 3/5
Stefan: Inte alls tokigt, bra arrangerade låtar och inget att reta upp sig på, ser fram emot nästa platta. 3/5
Andreas: Mera tyskt, men den här gången Power Metal. Så hur roligt är det? 2/5

AIRRACE – UNTOLD STORIES

2.7 / 5.0

Release: 2018-08-10
Frontiers Records

Ron: En positiv överraskning. 3/5
Evelinda: Härligt nostalgiska toner. 3/5
Mårten: Klassiskt band som bjuder på en halvruffig och bitvis förträfflig tidsresa inom klassisk rock. 3/5
Niklas: Välspelat men ack så konventionellt. 2/5
Thord: Jag får svårare och svårare för sådan här uddlös musik. 2/5
Mattias: Ett par riktiga kanonlåtar men som helhet är det rätt slätstruket. 2/5
Tobias: AOR kryddat med bluesrock: håller inte hela vägen. 2/5
Peter: En habil blandning av AOR och Classic rock, trevligt men stundtals lite för tillrättalagt. 3/5
Stefan: Helt klart godkänd, lite 80-tal över det hela och man kan nästan tralla med direkt. 3/5
Andreas: Gammalt band med en ny ung sångare, producerat av Frontiers AOR-fabrik, och ändå så blir det så här fantastiskt bra! Jag blir glad och slår till med ett toppbetyg. 4/5

Läs även:  Skärselden - Oktober 2018

LORD OF THE LOST – THORNSTAR

2.3 / 5.0

Release: 2018-08-03
Napalm Records

Ron: Svårgreppbart och vemodigt! 2/5
Evelinda: Charmigt gotiskt metalalbum som till skillnad från många andra album visar upp sina starkaste partier efter de inledande låtarna. 3/5
Mårten: Mixen av elektronik, svartrock, symfonisk metal och med en stark image gör det lika modernt som ointressant. 2/5
Niklas: En slags gotisk synthmetalmix där ekon av Depeche Mode, Duran Duran och Marilyn Manson hörs tydligt borde inte göra mig speciellt intresserad, men det här är faktiskt inte så illa… 3/5
Thord: Rammstein-light fungerar för mig. 3/5
Mattias: Nej tack. Sådan här musik är verkligen inget för mig. 1/5
Tobias: Kontraster mellan ljus och mörker som skapar harmoni. 3/5
Peter: Stora vemodiga melodier, men lite för enahanda tungt, mörkt, industriellt och domedagssymfoniskt i längden. 2/5
Stefan:
Varför måste han sjunga på dom lägre tonarterna, growla mer och nå fler. 2/5
Andreas: Goth Metal. Har vi hört det här förut? Ja, men det är betydligt bättre än mycket annat i sin genre. 2/5

MAD MAX – 35

2.2 / 5.0

Release: 2018-08-10
SPV/Steamhammer

Ron: Platt, trött och fantasilös tysk hårdrock. 2/5
Evelinda: Låter rätt fantasilöst – särskilt när man ser till texterna. 2/5
Mårten: Skivans första halva är det bästa de gjort på många år i tjänst inom tysk precisions hårdrock. 3/5
Niklas: Soft, slickt, snyggt…men ganska ointressant. Irriterande sång dessutom. 2/5
Thord: Stabilt, utan att riktigt glänsa. 3/5
Mattias: Gamla favoriter som fortfarande visar att de kan leverera bra plattor. 3/5
Tobias: Tysk metal med driv. 3/5
Peter: Påminner en del om Dokken och Bonfire, fast med tråkiga dussinriff, halvtaskig sång och tråkiga låtar. 1/5
Stefan: Nja… Den här CD:n får bli min nya isskrapa till bilen när det är frostiga mornar. 1/5
Andreas: Trötta gamla gubbar försöker kopiera det som redan kopierats hundra gånger förut. 2/5

TASTE - MORAL DECAY

2.1 / 5.0

Release: 2018-08-31
AOR Heaven

Ron: Ett steg i rätt riktning efter debuten. Klart godkänt. 2/5
Evelinda: Någon melodi fastnar, men de allra flesta gör inte det. Når precis upp till betyget. 2/5
Mårten: Med debuten i minne så är detta en spikrak utveckling upp men de har en bra bit kvar innan valpigheten släpper. Gillar inslagen av synth retrowave, där har de något att bygga vidare på. 2/5
Niklas: Musiken är ungefär lika gräll som omslaget. Inget jag vill höra igen. 2/5
Thord: Ännu en medioker melodiös rockplatta, de var många den här gången. 2/5
Mattias: Inte dåligt men inget som får mig att vilja höra mer va dem. 2/5
Tobias: Åttiotalsrock som hade mått bättre med lite variation. 2/5
Peter: Glittrande, neonfärgad DisneyAOR med fluffig ”top notch”-produktion. 3/5
Stefan: Bra röst men för raka sångslingor som inte gör att det lever, låter för mycket studio, kan bli bättre. 2/5
Andreas: Det luktar onekligen hemmabygge. Behöver inte vara negativt men förutom de inledande tonerna som flörtar med RetroWawe så blir det snabbt enformigt. 2/5

DORO – FOREVER WARRIORS, FOREVER UNITED

2.0 / 5.0

Release: 2018-08-17
Nuclear Blast Records

Ron: Gammal skåpmat som rotats fram ur skafferiet? 2/5
Evelinda: 25 låtar på ett album är för mycket om det inte gäller ett samlings eller best of-album. 2/5
Mårten: Dubbelalbum med både guldskimmer och dy. Varierat och bitvis starkt, blir dock tjatigt i längden men ett ordentligt firande av 35 år i branschen. 3/5
Niklas: En hel drös låtar som alla låter OK men inte mer. En del jobbigt tjatiga refränger förresten. 2/5
Thord: Enormt mycket musik, fast de flesta låtarna är riktigt bra. 3/5
Mattias: Alldeles för mycket utfyllnad. En enkelcd med de bästa låtarna hade fått ett högre betyg. 2/5
Tobias: Krigardrottningen lunkar på i gamla hjulspår. 2/5
Peter: Världens mesta metaldrottning underpresterar. Det varierar mellan direkt dålig till medioker standardmetal. 1/5
Stefan: Doro får en extra poäng för lång och trogen tjänst, jag är inte imponerad. 2/5
Andreas: En bedövande samling tråklåtar från en artist som jag sannerligen aldrig förstått storheten i. 1/5

DEVICIOUS – NEVER SAY NEVER

1.9 / 5.0

Release: 2018-08-24
Pride & Joy Music

Ron: Finns absolut ingenting som sticker ut. 1/5
Evelinda: Kinkig som jag är gällande AOR krävs det mer än så här för att hala in mig. 2/5
Mårten: En standardprodukt inom melodisk rock som både gjorts bättre och sämre, uppföljaren blir avgörande för bandets existens. 2/5
Niklas: Det låter ju nästan exakt som Bon Jovi ca 1984. Varför vill så många band låta så här 2018? Svulstigt värre, men med uppenbar låtsnickarbegåvning. 2/5
Thord: Som sagt, sådan här mesig musik har svårt att överyga mig nuförtiden. 2/5
Mattias: Omgångens överraskning. Det här är ju riktigt bra. 3/5
Tobias: Identitetslös melodisk rock. 2/5
Peter: Klassisk AOR på mesta möjliga klyschiga, pretentiösa och förutsägbara sätt. 1/5
Stefan: Den här plattan hade varit bra i början av 80-talet, det finns dock någon ljusglimt som passar idag. 3/5
Andreas: Kopior på Bon Jovis 80-tal. Skapliga musiker, hemmaproduktion med plastigt ljud och sjukt ointressanta låtar. En platta man aldrig behöver höra igen. 1/5