Vi på Rocknytt har ett exceldokument där årets plattor skrivs upp tillsammans med dess releasedatum. Jag satt och gick igenom detta dokument för någon månad sen och fick se ett namn som jag aldrig hört talas om, nämligen Beth Hart. Jag skrev upp mitt namn på den plattan i recensionsdokumentet och nu är det dags för plattan att recenseras. Med facit i hand så kanske jag inte skulle ha ägnat den tid det tog att skriva upp mitt namn för när jag lyssnade på plattan första gången så blev jag fundersam vad detta egentligen har med rock att göra överhuvudtaget.
Desto mer jag lyssnat har gjort att plattan blivit marginellt bättre jämfört med första genomlyssningen. Då precis som nu så är det plattans öppningsspår “Might As Well Smile” som stjäl det mesta av min uppmärksamhet. Plattan i sin helhet är lugn och melankolisk och jag blir nästan en aning deppig när jag lyssnar på den. Röst har hon i alla fall och utseendet talar också till hennes fördel, men för mig spelar det mindre roll när hon har låtar som inte håller. Det står i informationen från skivbolaget att hon tidigare nominerats till en Blues Music Award, men bluesen lyser med sin frånvaro på denna platta och det ska vi tacka gudarna för. Jag är nämligen ingen stor vän av blues och hade den stilen också petats in så hade mitt betyg blivit ännu sämre.
Tyvärr Beth. Detta håller inte men du kan alltid göra som titeln i öppningsspåret, nämligen “Might As Well Smile.
Artist: Beth Hart
Titel: Better Than Home
Genre: Pop/Rock
Skivbolag: Mascot Label Group
Releasedatum: 2015-04-15
Betyg: 4/10
Bästa Låt: Might As Well Smile