VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
bloodbound-thord-pettersson-rocknytt

På turné med Bloodbound – turnérapport 3

0 Shares

bloodbound-thord-pettersson-rocknytt
Äventyret fortsätter…

Söndag 27 oktober. Österrike.


Grymt, nu kan vi säga att vi har sett Donau också. Flera gånger. Fast ja…genom bussfönstret, förstås. Morgan och Ola-Conny fortsätter sprida glädje och får definitivt restiden att kännas kortare. Så kort att vi kom fram till Salzburg tidigare än beräknat så vi passade på att ta en promenad i väntan på att få lasta in, skönt att bara få gå omkring. Vi tänkte passa på att leta efter nya signeringspennor och skarvdosa, men allt var stängt. Söndag i Salzburg, helt enkelt.

Efter ett tag blev vi insläppta och kunde börja rigga. Och vilken skillnad det är att vara headlinerband (och på ett bra ställe) – jag fick en egen merchavdelning med massa plats, härligt. Personalen frågade dessutom flera gånger om det var något jag behövde, haha. I could get used to this…! Även om det inte var så mycket folk (söndag i Salzburg, som sagt), så var det gott om trevliga människor och vi hade en BRA kväll.

Nattens boende = en liten lägenhet ovanför klubben med två våningssängar och fyra enkelsängar. Fantastiskt. Skönt att inte behöva åka iväg samt att slippa lite lastning. Och det var ju trots allt sängar och inte soffor. Man får som sagt vara glad för det lilla, haha. Vi behövde dessutom inte åka vidare förrän vid lunch, så alla fick välbehövlig sovmorgon. Utom jag, då. Vaknade vid sju-rycket och kunde inte somna om, det var mer eller mindre slut på luft i rummet. Duschade, satt och skrev, slösurfade och lyssnade på lugna andetag. Och snarkningar, haha. I fyra timmar. Men som sagt, jag var glad att de kunde sova ut.

Vid 11 traskade jag och Patrik ut på skarvdose-, lamp-, halstabletts- och pennjakt. Skarvdosa…var hittar man en sån? Och vad heter det på tyska? Hm…vi fick leta oss fram. I affär nummer fyra fanns det. (Och steckdosenleiste, heter det för övrigt). Tillbaka till spelstället, packa ihop och dra iväg till Wien, då. Riktigt varmt i solen idag förresten, gick omkring i t-shirt och frös inte det minsta. Och det är nästan november. Härligt!

 

Måndag 28 oktober. Österrike.

Det är verkligen fantastiska landskap vi färdas i. Och vi har haft tur med vädret såhär långt – även om tiden kanske inte finns att njuta ordentligt av det hela…

Stannade till på vägen för att äta och som omväxling INTE en macka från en bensinmack i kombination med tankning utan en äkta vägkrog, yay! Självklart måste man äta Wienerschnitzel när man är i Österrike, så det gjorde vi. Inte särskilt billigt, men definitivt värt det. Sen vidare på Autobahn… Trafiken tätnade ju närmare Wien vi kom, men tack vare dagens chaufför Henrik lyckades vi tråckla oss fram bland bussar, spårvagnar, cyklister och galna bilister. Vår kära gps tog oss fram till klubben, men självklart fanns det ingenstans att parkera i närheten. Det var bara att ställa sig sisådär 400 meter bort och promenera. Kul när man ska bära en massa prylar, ja. Och på klubben var det låst och mörkt och inte hade vi något telefonnummer till ägaren. Klockan var vid det här laget närmare 17.30. Kvällens insläpp skulle börja 19.30. Ok. Två timmar för ALL riggning. Spännande. Men allt löste sig ändå och spelningen gick bra men människorna var…ja, ganska speciella. Sista giget med Pelle på trummor, eftersom han skulle åka hem till en turné med ett av sina andra band, Trail of Murder.

Plocka ihop allt och sen en liten promenad bort till HOTELLET (!) för sömn. Det skulle ta max tjugo minuter att gå, meeen…Ja, vi kan konstatera att det tog längre tid än så. Blev påmind om filmen ”Before Sunrise”, där Ethan Hawke och Julie Delpy vandrar omkring i Wien en hel natt. Dock med betydligt mindre packning. Och det tog inte sååå lång tid. Bara någon timme eller liknande. Saker som händer när man tittar knasigt på gps:en, helt enkelt. Fram kom vi ju tack och lov. Fyra dubbelrum. Med bäddade sängar. På hotell. Verkligen inte ett dugg lyxigt, men ändå. Hotell. Taxi tillbaka till klubben/bussen, packa in och sen iväg. Lite mer plats i bussen eftersom Pelle åkt och hans stand-in Thomas Ohlsson (från Apostasy) inte anslutit ännu.

 

Tisdag 29 oktober. Tyskland.

Istället för att vara en bil på gps:en bestämde dagens chaufför Patrik och jag att vi skulle vara en badboll istället. Att det alternativet ens finns känns ju fullkomligt logiskt…eller inte, men allt som kan roa funkar just nu. Kan inte kräva för mycket, alla är vi mer eller mindre konstant småtrötta och då ligger ju humorn oftast på topp…

Efter nästan sex timmar var vi framme i München. Stressa, stressa, rigga. En hel del tjafs hit och dit och trasigt PA osv, men trum-Thomas hann i alla fall fram till stället i tid för att kunna göra något slags soundcheck. Inget ordentligt, vilket kan straffa sig i form av att det inte kommer något ljud från sångmiken under halva första låten… En lektion i varför man verkligen ska kräva den tid det tar att kolla av allt. Men premiärspelningen med Thomas gick under omständigheterna väl – det säger sig självt att alla trummisar inte har samma spelstil och att det inte låter likadant.

Trångt med utrymme för merchen, så jag fick dela ett bord med det andra bandet. Jahaja. Men det funkade något sånär ändå.

Näst intill slutsålt i en lokal som tar 600 personer. Folk stod som packade sillar i bastuvärme. Inte helt lätt att andas eller ens röra sig.

En okej kväll, trots att vi alla höll på att få värmeslag. Grabbarna kunde ju i alla fall gå utomhus mellan varven, jag var typ instängd där jag stod. Men jag ska inte klaga.

Det ska bli spännande att se hur dynamiken i resesällskapet utvecklas i och med trummisskiftet. Än så länge känns det bara bra. Även om det är smått förvirrande med två T(h)omas O(h)lsson i bandet, förstås. Nåväl, det ska nog gå bra.

Första veckan avklarad, två kvar! Det har gått fort men ändå inte och idag slog det mig hur mycket jag kommer att sakna dessa underbara människor sen när det är över. Självklart kommer det att vara skönt att få komma hem igen och få lite mer struktur på dagarna, slippa sitta i en buss varje dag, äta och sova bättre… Men ändå. De har ju liksom blivit min lilla familj nu…och jag känner verkligen bara KÄRLEK till dem allihop. Och vi har ju två veckors flängande kvar innan det är slut, så jag ska verkligen ta vara på och njuta av varenda stund jag får spendera ihop med dem. (Men okej, fråga mig igen om någon vecka, då kanske jag har fått spader på dem alla istället, haha!)

Sova i en liten skabbig ”lägenhet” runt hörnet. Dusch, toalett och två rum. Och vi slapp i alla fall bädda, yay. I och med att Pelle åkte hem blev vi bara tre i icke-snarkrummet, men det kommer ju att förändras redan kommande natt. Frågan är bara vem som ska få äran att sova med eliten, hahaha.

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter