VECKANS TOPPNYHETER
krönika rocknytt

KRÖNIKA: Gör inget eller en cover

Många blivande musiker börjar med att planka andra låtar. Det är ett bra sätt att lära sig behärska sitt instrument och utforska sitt gehör. Det är så mycket roligare att lära sig riffet till “Enter Sandman”, “Seven Nation Army” eller “Smoke on the Water” än att traggla “Lilla snigel” hos den lokala kulturskolan. Kanske baserar det sig på mitt gamla synsätt och kanske är lärarna så mycket mera i tiden än på min tid. Hur som helst, att lära sig spela genom att härma det andra gjort är bra och utvecklande.

Någonstans där brukar det sluta och man går över till att skriva egna låtar i sina försök att likna sina hjältar och bli en riktig musiker och låtskrivare precis som James Hetfield, Tobias Forge och Bob Dylan.

Det är dock inte alltid lätt att lyckas och man kan ibland få bita i det sura äpplet och börja lira i ett coverband bara för att få stå på scenen. För att det är så kul att spela och för att det oftast är mycket bättre betalt att lira tröstlösa versioner av uttjatade låtar inför en salongsberusad publik, än att köra sin egen musik.

Många band vi älskar och gillar ger ibland ut cover, sina versioner av andras låtar. Nyligen kom Saxon ut med en sådan platta. En helt meningslös sådan som inte gör en människa glad. Så är det oftast, halvtrötta versioner av låtar vi hört så många gånger fast det som är än värre är alla dessa “känsliga” versioner typ “Sound of Silence” med Disturbed som exempel. Dylikt får mig bara att vilja spy.

Varför gör då band covers?
Jo, det kan vara av kärlek, jo faktiskt. Jag tror att man verkligen älskar den låten eller det bandet. Som när Metallica tolkade Budgie en gång i tiden. Metallica är ett av de få band som väljer ut låtar med snille och smak. Entombed är ännu ett, Ghost har en förmåga att göra de låtar de tolkar till sina och White Stripes version av “Jolene” är något helt annat.

Man kan också göra en coverplatta för man vill komma ur ett skivkontrakt, en kreativ kris eller för att fansen vill. Skälen kan vara många men man bör tänka sig för innan man skrider till verket. Ett förestående haveri är nämligen att vänta…

Mina coverfavoriter:

Slayer vs Iron Butterfly – “In A Gadda Da Vida”. Det Iron Butterfly gör på drygt 17 minuter fixar Slayer på fyra.
Entombed vs Roky Eriksson – “Night of the vampire”. LG blir till en blodtörstig nattvarelse i denna låt.
Ghost vs Army of lovers – “Crucified”. Tobias Forge tar fram den mörke Alexander Bard.
Johnny Winter “Good morning little schoolgirl”. Johhnys tolkning av denna bluesklassiker innehåller så mycket gitarr att både han och Rick Derringer spelar “på” varandra”.
W.A.S.P vs The Who – “The Real me”. The Whos kaos blir till hårdrock av bästa klass.

Jerry Prütz

Jerry Prütz

Foto: Johnny Gustavsson
FLER NYHETER
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER