Även om ”Kalmar Rock Invasion” kanske inte blev en stor invasion, rent publikmässigt, så upplevde jag att allting höll en jämn och bra nivå. Många glada skratt och positiva kommentarer efteråt. En bra start helt enkelt. Jag är en av dem som älskade det här initiativet, som genomfördes av bland annat Harrys egen Eddie, som dessutom själv syntes bakom mixerbordet.
Helgen före lön kan ha spelat in, samt ett väder som inte lockade till att gå ut. Eller så hade hårdrockarna i de här trakterna inte ”vaknat upp” och insett vad de nu gick miste om.
Den här musiken finns i många varierande stilar. Kanske hade de tre banden alldeles för olika sound, enligt en del, vilket också kan ha varit en bidragande orsak till att intresset sviktade eller gjorde att några tvekade. Människor verkar vara svåra i den här regionen, vilket jag tycker är fruktansvärt synd, för artisterna och viljan av arrangörerna att anordna en sådan här kväll var det absolut inget fel på.
Ibland oss fanns även en kille, som kom dit i en Carry The Torch-tröja, för att sedan byta om till en CyHra t-shirt. Ett troget fan av båda, trots olika hårdrockgenre, som verkligen stöttade artisterna med glädje.
Nu över till själva bandet i fråga. Heavy Metal åt det mer klassiska hårdrockshållet underhöll kvällens headliner oss med. CyHra är ett gäng erfarna musiker från Sverige, Finland och Tyskland. De är en dynamisk grupp med melodier och framförallt refränger som lätt fastnar. Undertecknad inte bara sjöng med under konserten, utan jag går fortfarande omkring och nynnar på olika bitar.
De bildades 2017 och gjorde succé med debutalbumet ”Letters To Myself”, som släpptes samma år. Om några veckor, 15 november, är det dags för uppföljaren ”No Halos In Hell”. Materialet vi fick ta del av låter otroligt bra, är ännu mer live-vänligt och blir nog en skiva för alla oss som älskar hårdrock.
Kvällens konsert innehöll nästan lika många låtar från båda albumen.
På den stora skärmen bakom kvällens alla artister syntes inte bara bandnamnen, utan även många musikvideos, vilket var väldigt effektfullt. Tidigare i fredags släpptes CyHras nya video till den känslosamma låten ”Battle From Within”, som under konserten spelades upp i bakgrunden, samtidigt som bandet framförde den på scenen. Ingen ballad, som man skulle kunna tro, utan är en tröstande och stärkande komposition med power. Efter att återigen ha sett den kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Sångaren Jake E (ex-Amaranthe) skrev låten för att hantera känslorna han hade tryckt undan, efter broderns självmord för tio år sedan. ”Jag trodde att jag var stark, men i verkligheten fortsatte jag bara att gräva hålet djupare och djupare” har sångaren tidigare sagt.
I dagens samhälle är det många människor och framförallt många yngre, som mår väldigt dåligt. Med hjälp av ett stort antal frivilliga människor och fans har den här musikvideon blivit till. Jag instämmer i tankar och känslor som att inte ge upp, du är inte ensam, försök att älska dig själv. Vi har bara ett liv, var rädd om det.
Jake E har en fantastisk sångröst. Under bland annat ”Out Of My Life” lät han dock publiken sjunga med i refrängen, vilket bidrog till gemenskapen.
Vännerna på scenen är suveräna musiker. Då Jesper Strömblad inte var närvarande ersattes han av Marcus Sunesson (ex-The Crown) på gitarr. Med sitt långa, svarta hår gav han ett mycket coolt intryck. Dessutom visade han sig vara mycket skicklig på sitt instrument.
Liksom kvällens första band saknar de för tillfället en basist, så även här var det förinspelat.
I slutet av konserten framförde Euge Valovirta (ex-Shining) ett gitarrsolo, följt av ett uppskattat trumsolo från en leende Alex Landenburg (Luca Turilli’s Rhapsody, ex-Axxis). Hur han enkelt hanterade trumpinnarna och lät dem spinna runt mellan fingrarna var imponerande snyggt.
Valovirta och Sunesson ställde sig senare mittemot varandra i någon slags liten gitarrduell, vilket var riktigt coolt. De var, liksom det totala intrycket av alla i gruppen, samspelta och lekfulla. Trots ont om svängrum levererade CyHra på ett proffsigt sätt. Killarna är otroligt duktiga och helt enkelt ett lysande bra band.
En tacksam publik applåderade och jublade.
