Först ut under lördagen är italienska Frozen Crown som trots att de bildades så sent som 2017 redan har hunnit med att släppa två plattor. De lockar trots att de spelar så tidigt på dagen och är relativt okända en hyfsat stor publik. Musikstilen är (surprise surprise) power metal och de tillhör den allt större skaran band som har mycket keyboards i musiken men ingen keyboardist på scenen utan den biten är förinspelad. Jag stör mig egentligen inte så mycket på det men kan tycka att det är lite trist att det blivit så.
Jag kan villigt erkänna att detta är ett band jag har i princip noll koll på men det jag hörde lät helt ok. Den naturliga blickpunkten är sångerskan Giada Etro som förutom att hon sjunger riktigt bra interagerar på ett bra sätt med publiken genom hela showen. Grundaren och gitarristen Federico Mondelli står även han för en hel del sång och det funkar så där om jag ska vara ärlig. Så länge han håller sig till ren sång låter det bra men när han går mer åt growl hållet blir det inget vidare. Sedan har vi två rejäla kontraster också då den andra gitarristen, Talia Bellazecca, rör sig ungefär 15 cm under hela konserten medan basisten, Filippo Zavattari, far runt som om han vore besatt av demonen som Bloodbound hade besök av på scenen igår kväll. Av låtarna tycker jag att I am the Tyrant var den som stack ut mest. Frozen Crown är ett band som har stora möjligheter att hålla sig kvar länge och jag skulle absolut se dem igen om jag får chansen.
