Svenska Manimal hade fått det svåra uppdraget att inleda årets Sabaton Open Air. Att vara första band ut innebär oftast liten publik då många ännu inte tagit sig till området eller rent av inte kommit fram till festivalen överhuvudtaget. Det syntes också när de inledde sin spelning för det var väldigt folktomt framför scenen. Detta ändrades dock väldigt snabbt då det strömmade till en hel del publik väldigt fort och det var bandet verkligen värda för Manimal är bra. De är faktiskt väldigt bra till och med. De tillhör den där skaran band som är mycket bra men som tyvärr inte blir så mycket större än vad de i dagsläget blivit oavsett hur bra skivor de släpper. Något som förmodligen ligger just Manimal i fatet är att det tog sex år mellan debutskivan och skiva nummer två. Det är för lång tid med tanke på hur mycket skivor det släpps varje år. Under så pass lång tid hinner man bli helt bortglömd och får börja om från början igen för att lansera bandet.
Bandet har i Samuel Nyman en mycket bra sångare som har en stark scennärvaro och hur naturligt som helst jobbar för att få med sig publiken både mellan och under låtar. De spelade låtar från samtliga tre plattor. Samtliga tre titellåtar framfördes faktiskt och där tycker jag att Trapped in the Shadows är vassast. Från den skivan spelades även bl.a. Irresistible och Invincible som båda var riktigt vassa den här dagen. Till höjdpunkterna hörde även den snabba Manimalized från senaste kanonplattan Purgatorio. Något som det även måste plussas lite extra för är ljudet. Det var fantastiskt bra och enormt mycket bättre än de band som spelade närmast efter dem. Den, för att vara första bandet ut samt att Sabaton hade signering samtidigt, trivdes bra i solskenet på Lugnet.
Avslutningsvis vill jag säga att denna spelning gav mig rejäl mersmak och jag vill både se och höra mycket mer av och från Manimal i framtiden. Om världen är någorlunda rättvis, vilket den ju tyvärr sällan är, så kommer de att få större framgång än de redan haft framöver. Det är de verkligen värda.
