ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Liverecension: Helix – Skogsröjet 2019-08-03

Det finns band som blivit klassiska inom hårdrocken men så finns det också dom som kunde ha blivit det men som på ett eller annat sätt misslyckats med att uppnå den statusen. Helix är ett av många band som aldrig nådde ända fram men som lustigt nog under en kort period blev riktigt stora i Sverige och genomförde en hel folkparksturné. För mig personligen så var deras framträdande som förband åt Kiss 1983 och skivan No Rest for the Wicked som gjorde ett stort avtryck.

Helix har genom åren haft en galen omsättning på musiker och det är bara sångaren och den ytterst sympatiske Brian Vollmer som har hängt med i alla år, även om Greg ”Fritz” Hinz på trummor och bassisten Daryl Gray varit med ett bra tag med om än med några års pauser. Helix var på 80-talet långt ifrån sina tvålfagra amerikanska kollegor och Vollmers galna blick etsade sig fast hos oss som ville att det skulle svänga ordentligt när ett band lirade. Tyvärr så styrde skivbolagen hela industrin och styrde även Helix ut på djupt vatten och innan 90-talet så sjönk man till botten. Brian Vollmer gav dock aldrig upp och har med jämna mellanrum plockat ihop nästintill originalsättning av bandet eller dragit runt med alla möjliga kanadensiska musiker som varit lediga för tillfället.

Lördagen på Skogsröjet bjöd på en grym uppställning av band vilket tyvärr gjorde att många prioriterade något annat än att se just Helix vilket gjorde trängseln framför scenen var tämligen beskedlig. Två som antog den utmaningen var gitarristerna Kaleb Duck och Chris Julke som öste på spelningen igenom. Vollmer har idag uppnått pensionsåldern och tyvärr så märktes det allt för väl även om gubben gjorde sitt bästa. Man hade den goda smaken att bjuda mestadels på klassiker och en hel del från just min favoritplatta No Rest for the Wicked vilket var glädjande. Wild in the Streets drog med lite allsång från publiken, som var betydligt mer svårflörtade i Even Jesus (wasn’t loved in his hometown). En av 80-talets mest smaskiga ballader Deep Cuts the Knife kunde rent teoretiskt blivit en succé men Vollmers röst är allt för svag för att man ska få rätt rysningar, om ni förstår vad jag menar.

Avslutningen med klockrena låtar som Gimme Gimme Good Lovin’, Heavy Metal Love, och förvånansvärt nog valet av Dirty Dog innan det självklara valet av Rock You arbetade upp betyget till godkänt. Träffade bandet efteråt som berättade att turnén var över och man skulle hem till Kanada igen. Förhoppningsvis så var herrarna bara lite slitna men känslan är väl att alla har ett bäst före datum och tyvärr så känns det som att Helix nog har passerat det.

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER