Liverecension: Accept – Skogsröjet 2019-08-02

156 Shares

Förra året så stod Udo Dirkschneider på Skogsröjets scen och framförde bara Accept låtar. Så i år så stod Accept på scenen och framförde en del klassiker men också en del nyare material. Båda banden styrs av var sin originalmedlem och numera så finns det ingen annan medlem kvar från det i mitt fall kallade klassiska Accept. Både Udo och Wolf Hoffman har ersatt gubbarna med mestadels yngre förmågor.

Wolf Hoffmans Accept är en vältrimmad maskin som dundrade igång som en headliner bör göra. Mark Tornillos röst börjar nästan låta lika sliten som Udos röst och han kanske också blir utbytt mot någon yngre förmåga snart. Det man ska ge dagens Accept all cred i världen är att bandet faktiskt lyckats med konststycket att skapa nya klassiker med senare års alster. Stalingrad passar precis in lika bra som Restless & Wild, och det gläder Wolf Hoffman som har en 100% publiknärvaro och hans gitarrspel imponerar fortfarande på mig. Det är proffs som står uppe på scenen den här kvällen och framförandet är på högsta nivå, även om jag själv tycker att låtarna från Dirkschneiders tid håller lite bättre än det senare.

Foto: Effie Trikili

Accept kryssar snyggt mellan nästan alla sina album, vilket ger en skön variation och ljudet den här kvällen är rent fantastiskt bra. Hur lilla Skogsröjet får till ett sådant bra ljud festivalen igenom på den stora scenen (inte fullt lika bra på den mindre) ska dom verkligen ha en eloge för. Tycker dock att generellt sången inte är fullt så framträdande som man skulle ha önskat. Pastischen Life’s a Bitch framförs och jag har verkligen aldrig förstått storheten med den låten. Antar att det ska väl vara Accepts egen allsångslåt, men tyskar gör bäst att göra stenhård metalmusik och inte trallvänligt skval.

Tiden går väldigt fort den här kvällen. Fast as a Shark, Metal Heart samt Teutonic Terror sitter som en smäck och Wolf Hoffmans leende sprider sig genom den stora publikskaran. Konserten igenom är tempostark, snyggt framfört och när ett band är så här rutinerat och verkligen gör sitt jobb men med spelglädje då smälter man som vax. Balls to the Wall avslutar kvällen, som plötsligt känns allt för kort och man hade gärna stannat en timme till för att höra mer av Accept. Bandet passar som allra bäst på riktigt stora scener, och kunde det bara ha varit lite längre speltid än vad det blir på festivaler så hade det verkligen varit guld.

Setlist:

Die by the Sword
Stalingrad
Restless and Wild
No Regrets
Shadow Soldiers
Princess of the Dawn
Midnight Mover
Life’s a Bitch
Pandemic
Fast as a Shark
Metal Heart
Teutonic Terror

Extranummer:

Balls to the Wall

156 Shares

Relaterade artiklar

Sweden Rock Magazine
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN