ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Liverecension: Glenn Hughes – Skogsröjet 2019-08-02

Ska jag vara helt sanningsenlig så måste man ställa sig lite frågande hur man tänker när man sätter Glenn Hughes på den lilla scenen och knappt över en timmes speltid. Med tanke på den oerhörda låtskatt med mestadels Deep Purple låtar och en sångröst som blåser banan av all konkurrens den här härliga helgen på Skogsröjet, så känns det som en relevant fråga. Kan man vara 67 år ung, så är det precis det Glenn är idag. Porslinsfasaden på hans tänder lyser upp och ger en indikation om att längre bak i svalget så kommer det strömma ut skön musik. Att sparka igång showen med Stormbringer gör publiken fullständigt euforisk och får mig att fundera på varför inte Glenn Hughes sjöng allt på plattan även om David Coverdale på den tiden självklart bidrog med en del. Might Just Take Your Life från Burn är väl ingen personlig favorit för mig, men jag antar att Glenn vill visa upp hur den skulle ha låtit om han hade sjungit lead istället för Coverdale. Således känns det extra logiskt när You Keep On Moving följer från Come Taste The Band. Glenn glänser och publiken svänger med i takterna. Backdropen i bakgrunden dryper verkligen 70-tal och det är som att kastas tillbaka i tiden. Vackert så, men när Sail Away drar igång så känns det verkligen som konserten får vind i seglen. Det är lätt att glömma bort hur underbart Glenns basspel är och när han kompas av gitarrfenomenet Soren Andersen så blir det ren magi.

Vår danske vän Soren missar inte heller möjligheten att briljera i Mistreated och så långt så är i alla fall jag mer än nöjd. Däremot så har jag väldigt svårt att förstå varför Glenn envisas med att spela Smoke On The Water. Vore det inte trevligare om han höll sig till plattorna som han spelade på? Sen så följer en i och för sig tjusig tolkning av Georgia (On My Mind) men varför den är med i denna Deep Purple dränkta setlista har jag svårt att förstå.

Speltiden var i kortaste laget och när herrarna Hughes och Andersen gärna briljerar lite extra så tenderar det att äta upp mycket tid. När Burn drar igång så vill man verkligen bara ha mer, och sen när det hela avslutas med Highway Stars (som Glenn inte heller var med på när det begav sig) så tycker i alla fall jag är det känns ganska snopet. Många i publiken blev rörda och en och annan glädjetår föll för visst var det här riktigt bra. Men mycket vill ha mer och personligen så hade jag kunnat tänka mig ett annat låtval i en del fall. Framförandet var klockrent, och man hoppas verkligen att Glenn Hughes fortsätter att turnera många år framöver. Det är ren musikhistoria som berättas och ge nu Glenn mer speltid i framtiden så att vi får höra alla favoriterna.

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER