Egentligen så är det väl inte riktigt rättvist att ta på sig uppgiften att recensera ett band som man själv aldrig riktigt har fastnat för, men som man uppenbarligen ändå tycker sig ha det mesta för att det skulle kunna bli riktigt bra. Sångaren Ralf Scheepers flexar inte bara med sina muskler utan med sin sångpipa, som dånar över Rejmyre. Mat Sinner har ett ton metalrutin med sig och dessa två herrar borde rimligtvis garantera en promenadseger även om det var lite glest i publikleden.
Det går liksom inte att släppa känslan att det ibland påminner så starkt om Judas Priest, men med ett ständigt dubbeltramp och så räcker inte låtarna riktigt till i mina öron. Tror också att jag delade den känslan med många i publiken i övrigt, då stämningen kändes loj trots att bandet ändå försökte få med alla på sin sida. Att keyboards och mycket annat är förinspelat är nog något som vi i publiken accepterat vid det här laget, men det gör också att det inte finns något rum för improvisation och allt låter precis som det gör på skiva. Jag hinner kväva några gäspningar och börjar fundera på nästa uppdrag och vad det skulle bli under Skogsröjet, när Hounds of Justice drar igång. Det räcker för både mig och många andra att plötsligt hoppa med i takt och få ett fånigt flin på läpparna. Det är då jag inser hur bra Primal Fear faktiskt kan vara, om man bara hittar fler låtar som inte på något sätt behöver vara nyskapande men som passar in i den mall bandet ändå har valt att följa. Adderar man sedan King of Madness så inser man ganska lätt att det material som Magnus Karlsson varit med på står i en helt annan klass än det betydligt äldre låtarna. Primal Fear är inte på något sått ett klassiskt metalband trots att man hållit igång i så många år och kanske kan man nu få än mer framskjuten position i det hårda hårdrocksklimatet.
Scheeper ryter ut till oss i publiken att The End is Near, vilket känns trist när det äntligen börjar bli riktigt bra. Primal Fears Macho Metal må vara långt ifrån nyskapande och i vissa fall nästintill kopierande av tidigare hjältar men ett klart passande band vid festivaler. Avslutningen gjorde att bandet tog sig upp till godkänt, och hade vi i publiken blivit inbjudna från början så hade det kunnat bli ännu bättre.
