Få band är mer klassiska än Uriah Heep. Faktum är att det finns väl egentligen bara tre andra band som kan mäta sig vad det gäller legendstatus och det är ju såklart Black Sabbath, Led Zeppelin och Deep Purple. När tidigare nämnda band tog steget upp på stjärnhimlen för evigt har Uriah Heep alltid legat och puttrat under ytan, med lika delar legendarstatus men långt ifrån samma kommersiella framgångar.
En farhåga som är ganska vanlig när det kommer till band av modell dinosaurie är att de oftast går på sparlåga. Ett exempel är såklart tidigare nämnda Deep Purple. Det är även något som jag tänker på innan konserten börjar, att Uriah Heep ska gå upp och leverera en trött gubbspelning där inte mycket kittlar. Men ack så fel man kan ha ibland. För är det något som Uriah Heep inte är, så är det gubbtrötta. Tvärtom så är de så vitala att man har svårt att tro att de har hållit på nästan konstant sedan 1970 (1986 med de flesta av de nuvarande medlemmarna). Inledande duon ”Grazed By Heaven” och ”Too Scared To Run” är ett stenhård käftsmäll och nya ”Take Away My Soul” är minst lika bra som till exempel efterföljande klassikern ”Rainbow Demon”. Mick Box bara lyser mysig engelsman där han står fast förankrad på scenens vänstra kant och hans gitarrspel fullkomligt glöder för någon som är över 70 år.
Kvällens stora stjärna är dock sångaren Bernie Shaw, som med obeveklig scennärvaro och spelglädje gör ett hästjobb för att ånga på och trollbinda publiken. Den enda stunden som blir lite långdragen under konsertens gång är faktiskt när Bernie går av scenen till förmån för ett längre instrumentalt jam, som närmast kan beskrivas som tio minuter wahwah-pedal gnidning. Som tur är är han tillbaka och leder Uriah Heep skeppet i hamn med bland annat storklassikern ”Easy Livin” och så kvällens bästa låt ”Lady In Black”.
Trots att likvärdiga framgångar med de samtida giganterna uteblev så är en sak som är säker: att bandet och i synnerhet bandets eviga medlem och grundare Mick Box vägrar att ge upp. För det är rockvärlden evigt tacksam!
Betyg: [yasr_overall_rating]
Bäst: “Lady In Black”
