Familjärt. Det är väl det adjektivet som bäst beskriver den lilla festivalen i Rejmyre som sedan starten i mitten av 2000-talet växt från en endagsfestival på ett lastbilsflak till att locka stora tunga akter som Twisted Sister och Alice Cooper. Men ändå finns den familjära känslan kvar, och den är stark när festivalen slår upp portarna 2019. Familjärt är också något som stämmer ganska bra in på Gamma Ray. Kai Hansens nästan patenterade gladlynta Power Metal skapade och revolutionerade en hel genre under 80-talet med Helloween och har i över 30 år finslipats såpass mycket i Gamma Ray att den har en fast plats i många hårdrockares hjärtan.
Bandet sparkar igång konserten med ”Heaven Can Wait” och Hansen och hans mannar sparar inte på publikfrieriet utan det är fullt ställ från första början med ”Man on a Mission” och grymma ”Heavy Metal Universe”. Framförandemässigt finns inget att klaga på, och även om Kais röst inte är vad den en gång var, den spricker rätt rejält på sina ställen, så får han väldigt bra hjälp utav nya leadsångaren Frank Beck. ”The Silence” drar ned tempot och bjuder på ett välbehövligt andningshål i den annars högoktaniga konserten och gör att avslutande ”Send Me A Sign” sitter som en powermetal knogmacka mellan lysmaskarna.
Avslutningsvis så är det bara att konstatera att det finns få band som kan slå Gamma Ray på fingrarna vad det gäller Power Metal. Dagens konsert är kanske inte en konsert som kommer gå till historien som en av Skogsröjets bästa, men det är ändå en konsert som håller vad den lovar, och bidrar i allra högsta grad till den familjära känslan som är det allra bästa med festivalen.
Betyg:[yasr_overall_rating]
Bäst: ”Heaven Can Wait” och ”Send Me A Sign”
Spaning: Kai Hansens frisyr skulle kanske passa bättre på en 20-årig pojkbandskille än en 56-årig rockräv.
