ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Liverecension: Myrath – Sweden Rock Festival 2019-06-08

Two for the price of one. Ja, vilken oerhört udda och annorlunda dag det här blev för den tunisiska gruppen Myrath. Jag hade själv innan SRF aldrig tidigare hört bandet och att ta på sig uppgiften att stå och svettas i Rockklassikertältet för att se ett okänt band var väl inget som lockade så oerhört men efter att ha lyssnat igenom deras senaste plattor så var det istället något jag verkligen sett fram emot. Rockklassikertältet är en så speciell plats att se banden på förutom den kvävande värmen, så kan det vara nästintill tomt en kvart innan bandet ska börja spela. När jag klev in i tältet så var det fortfarande soundcheck, så att jag vände för att få lite luft innan det hela drog igång. Det är onekligen ganska häftigt när man ser ett band för första gången och det blir ett framträdande som är utöver det vanliga. Myrath må vara nästintill okända i Sverige, men att dra igång en show med eldjonglörer, snygg scendekor, illusionister och en fantastiskt vacker magdansös till tonerna av klockren metalmusik däckade mig direkt. Att kombinera show med musik är en given kombination som allt för få grupper har tagit tillvara på, och att få se det i tältet var det nog ingen som hade vågat hoppas på.

Nu var jag förvarnad om hur bra musik, bandet spelade och att det lät så snyggt imponerade verkligen även om Myrath tagit hjälp av en hel del med modern teknik. Det stilfullt och inte så uppenbart konstgjort. Tältet fylldes mer och mer av nyfikna tittare som ville höra det tunisiska bandet och ingen blev besviken, ingen vände på klacken och gick, och det vi fick se var verkligen något som man hade hoppats fler skulle få se och höra tänkte jag för mig själv. Föga anade jag hur bönhörd jag skulle bli i det fallet. Så låt oss hoppa fram ett par timmar i handlingen.

För er som inte minns eller inte var på plats så skulle polska Behemoth runda av festivalen efter att Richie Blackmore’s Rainbow avslutat på Festival Stage. Tydligen så hade det blivit något strul med flygbolaget och bandet dök helt enkelt inte upp, och med kort varsel så sökte man en ersättare. Så strax innan klockan elva på kvällen så stod Myrath på stora Rock Stage istället och drog igång Born to Survive och jag hade bara några minuter innan fått information, och fick se bandet för en andra gång samma dag. Nog för att jag har varit på många festivaler genom åren, men det har aldrig tidigare hänt mig. Den stora skara människor som sakta lämnade Rainbow för att kanske ta sig något att äta, en sista öl, packa ihop tält eller husvagn för avfärd passerade Rock Stage och istället för Behemoth fick man nu se Myrath. Det var fascinerande att se hur många som plötsligt gjorde halt i sin färd. Får man skriva hitlåt i dom här sammanhangen? Ja, för mig och många andra så är låten Dance det, speciellt nu med den georgiska magdansösen som dansade runt på scenen. Sångaren Zaher Zorgati hade övat in mer än ett par ord på svenska så till och med en del i publiken trodde att det var ett svenskt band som spelade. Ett genialiskt drag från Zaher som tidigt hade publiken i sin hand. Showen med eldjonglörer som gav extra gnista (kunde inte motstå frestelsen) och en illusionist som fick ett bord att sväva över scenen samt plötsligt hissa upp sångaren i luften utan att man kunde lista ut hur det egentligen gick till tog inte bort fokus på musiken utan istället tillförde en extra dimension. Mycket lägligt så spelades No Holding Back och det är verkligen något som passar in den här kvällen. Myrath består av ett gäng ytterst kompetenta musiker där basisten Anis Jouni kanske syns mest, trummorna styrs taktfast av Morgan Berthet, keyboardisten Elyes Bouchoucha sjunger riktigt bra och den store, glasögonprydde gitarrhjälten Malek Ben Arbia som varit med från starten skötte jobbet fläckfritt.

Att stora delar av publiken blivit frälsta i Myrath rådde det inget tvivel om när Believer drog igång. Här kan vi verkligen snacka om ett riktigt jäkla brakgenombrott för den tidigare ganska okända tunisiska gruppen Myrath. Att se tusentals armar svänga med i musiken var nog nästan lika häftigt för oss att se som för bandet som stod på scenen. Jag tvivlar inte en sekund på att Myrath hade kunnat spela en timme till och att publiken hade stannat kvar. Det här var en perfekt symbios av musik och show, som jag tror att allt från Behemothfans till Rainbowälskare kunde uppskatta. Låt mig spekulera lite, men jag tror inte att dröjer länge innan vi åter får se Myrath på Sweden Rock Festival. Extra roligt är det när ett band som slår igenom från en världsdel som vi västerlänningar inte hade en aning om att det fanns hårdrock i. Kanske öppnar det här upp i framtiden för fler nya, spännande artister från länder över hela världen som lär oss att se saker med nya ögon.

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER