Liverecension: The Night Flight Orchestra – Sweden Rock Festival – 2019-06-07

690 Shares

I fjol släppte TNFO sitt fjärde album ”Sometimes the world ain’t enough” som snabbt, och med rätta, blev en högflygande braksuccé hos både kritiker och fans. Höga på sina välförtjänta framgångar under den efterföljande Europaturnén har bandet redan varit en sväng i studion under våren. Innan vi får ta del av det materialet är det nu upp till bevis att vinna över den kräsna Sweden rock publiken.

Efter en stabil inledning med ”Sometimes the world ain’t enough” och brottartunga ”Livin’ for the nighttime” får vi en pigg ”Speedwagon” och fantastisk Deep Purple-AOR i ”Midnight flyer”. Det är till att börja med skralt i publiken strax innan bandet äntrar Sweden stage, men under ”Gemini” är området smockfullt så långt ögat kan se. Fullt förståeligt då jag misstänker att bandet har vunnit över många nya fans idag.

Även om Survivor doftande ”Something mysterious” är en personlig favorit är det ändå under senare hälften av konserten bandet lägger in den högsta växeln. Svettiga Miami-discot i ”Paralyzed” är effektivt med sin distinkta ABBA och ELO-feeling, men kronan på verket är nog ändå Billy Joel inspirerade ”1998”. Den är nämligen inget annat än ren och skär magi! Efterföljande ”Highway Star” (Deep Purple) doftande ”This time” har energi nog för att driva Sveriges samtliga kärnkraftverk! Som kronan på verket uppmanar Kapten Strid publiken att starta ett congatåg under den euforiska finalen med ”West Ruth Ave”.

Få andra band kan som TNFO börja på topp för att därefter fullständigt köra om de flesta andra band. Björn kämpar visserligen en aning med sången i ”Can’t be that bad” och bitterljuva ”Lovers in the rain” kanske känns en liten smula tam jämfört med övriga låtar i den monumentala setlistan. Detta är dock små, små petitesser i sammanhanget och jag är, som vanligt helt tagen av bandets professionalism, kompetens, spelglädje och galet bra material. Trots att jag saknar den oerhörda ”Moments of thunder” kan det därför inte bli något annat än topp-betyg!

Betyg: 5/5
Bäst: ”1998” där Kapten Strid får en välförtjänt drink av de alltid lika förtjusande, skönsjungande flygvärdinnorna ”Airline Annas”. Björn gör här också en av dagens starkaste sånginsatser. Jag måste ju såklart också nämna publikens congatåg under ”West Ruth Ave”.

690 Shares

Relaterade artiklar

Sweden Rock Magazine
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN