Liverecension: Lucifer – Sweden Rock Festival – 2019-06-06

12 Shares

Nicke Andersson, denna mångsysslare som har så många olika projekt och band så det är svårt att hänga med ibland. Det senaste projektet i raden är hans uppdrag som trummis i 70-tals Doom-bandet Lucifer, där det är hans fru Johanna Sadonis som är motor och ständig medlem.

Tillsammans med medlemmar från bland annat Dead Lord drar Nicke och Johanna igång vad som ska bli en dryg timmeslång resa tillbaka 70talet i solgasset framför Sweden Stage. Bandet sparkar igång med ”Faux Pharaoh” och den lilla hängivna klicken längst fram är med på noterna direkt. Bandet svarar med detsamma, och är konserten igenom taggade till tusen, både låtmässigt och svängmässigt. Johanna har en röst som passar som handen i handsken till den doom-rocken som bandet lirar, och i låtar som ”Dreamer”, Sabbath-covern ”Snowblind” och ”Anubis” är det nästan som att hon trollbinder publiken. 

Vad det gäller Doom så är det ju tyvärr så att musiken tenderar att bli rätt repetitiv, och det är tyvärr så även denna kväll. Den här sorten musik gör sig ju egentligen allra bäst på en rökig klubb, och kanske inte i solskenet och värmen på en stor festival. Dessutom så saknar jag även lite mer publikkontakt från bandet. Allt är musikaliskt kanonbra och medlemmarna kan verkligen lira, men känslan blir lite av att de bara står rakt upp och ner och lirar, istället för att interagera med publiken. 



Men det är ju trots allt musiken som ska få tala när allt är sagt och gjort, och när bandet bränner av nya, oinspelade låten ”Ghosts” så kan inte jag låta bli att känna stora förhoppningar om bandets framtid. 

Vilka: Lucifer

Var: Sweden Stage

Betyg: 3/5

Bäst: Trummorna och ”Ghosts”. Och Martins Firebird.

12 Shares

Relaterade artiklar

Sweden Rock Magazine
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN