CD

Liverecension: Avantasia, Fryshuset Stockholm, 2019-05-02

En torsdagskväll är inte den mest idealiska dagen som finns för en konsert. Att det dessutom snöar rejält fast det är maj gör det inte bättre. Av detta märktes det dock ingenting när Tobias Sammet och hans Avantasia anlände till Stockholm under sin Moonglowturné. Fryshuset var i det närmaste fullsatt och många hade åkt långväga ifrån för att få beskåda detta spektakel. Jag själv kom, på grund av strul med min ackreditering, in genom dörren bara några minuter innan det började så det var rejält trångt att ta sig fram. Jag lyckades dock krångla mig till en relativt bra position ganska nära scenen.

Samtliga plattor som har släppts under namnet Avantasia är mycket bra så förhoppningarna om en kanonkväll var höga. De skulle till största delen komma att infrias visade det sig. Att det kryllar av olika kanonsångare på plattorna lär de flesta vara medvetna om vid det här laget. De sångare som Sammet har med sig på denna turné är Jørn Lande, Ronnie Atkins (Pretty Maids), Geoff Tate, Bob Catley (Magnum) och Eric Martin (Mr. Big). Körsångare som även sjunger en del solo är Adrienne Cowan och Herbie Langhans. Givetvis är även Oliver Hatmann som varit med ända från starten med och spelar gitarr som vanligt. Denna gång sjunger han även en del själv också.

När introt, Beethoven’s Symphony No. 9, Op. 125 (Ode to Joy), har klingat ut drar bandet igång med Ghost in the Moon som Tobi sjunger helt själv. Därefter kommer Starlight där Tobi delar sången med Atkins. En blytung Book of Shallows följer på detta och publiken är rejält med på noterna redan från början. Här följer ett av många längre, Tobi är en jävel på att snacka, mellansnack för att introducera nästa låt som är The Raven Child och här kommer Lande in på scenen för första gången. Här slår det mig att samtöliga på scenen ser ut att lysa av glädje över vad de håller på med och så fortsätter det under hela kvällen. Precis alla som är med på scenen ser verkligen genuint glada ut. Till och med den vanligtvis buttra Lande skrattar och vinkar till publiken. Tobi själv ser ut som en liten busig pojke med glimten i ögat hela tiden. Efter ett par låtar med Lande följer ett par låtar med Tate och här kommer det mest positiva under hela kvällen. Tate sjunger riktigt bra! För undertecknad som anser att Operation: Mindcrime är världens bästa skiva och att Tate låtit uruselt senaste tiden är detta fantastiskt att höra. Reach Out for the Light är enligt mig en av Avantasia bästa låtar och att döma av publikreaktionen när den inleds är jag inte ensam om att tycka det. Ikväll är det Hartmann som sjunger den tillsammans med Tobi och även om han tillhör mina favoritsångare så känns det ändå lite fel att det är någon annan än Kiske som sjunger. Givetvis är den fantastiskt bra även utan Kiske men ändå. Moonglow följer på detta och tyvärr är den ingen höjdare utan Candice Night. Adrienne är en bra sångerska men hon klarar inte av att leverera på Candice Nights nivå.  Nu är det dags för världen äldsta lille pojke att äntra scenen. Jag menar givetvis Eric Martin som vid 58-års ålder fortfarande ser ut att behöva visa leg på bolaget. Pop hits från 80-talet som görs i hårdrocksversioner blir allt som oftast riktigt bra och det visar Eric Martin och Avantasia med eftertryck när de framför en kanonversion av Michael Sembellos Maniac. Bob Catley blir den siste av sångarna att komma ut på scenen och även han låter bättre än jag hört honom på länge. Här följer ett par låtar utan Sammet. Bland annat en grymt bra version av Twisted Mind som framförs av Tate och Martin. Att låtarna från första plattan är mest populära visar sig återigen när Geoff Tate presenterar låten Avantasia och sedan sjunger den tillsammans med Tobi. Här följer sedan kvällens höjdpunkt när Lande har kommit in på scenen igen och sjunger, tillsammans med Tobi, en grym version av Let the Storm Descend Upon You. Efter ytterligare några låtar med olika sångare är vi framme vid Lost in Space som avslutar det ordinarie setet. Då har konserten passerat tre timmar i längd men varken publik eller musiker visar några som helst trötthetstecken. Här måste jag bara nämna trummisen Felix Bohnke. Han är ett monster som kväll efter kväll fixar att spela detta i över tre timmar utan att visa minsta lilla trötthetstecken. Stor respekt till honom.



Som första extranummer kommer så äntligen låten som väldigt många har väntat på hela kvällen. Givetvis menar jag Farewell från debutplattan. Även här kommer jag på mig att tänka att den hade varit bättre med en annan sångerska än Cowan men bra är det ändå. Som avslutning får vi Sign of the Cross som övergår i The Seven Angels och här turas samtliga sångare om att sjunga. Som helhet var det en riktigt bra kväll som ändå kunde ha varit lite bättre med rätt sångerska och någonstans på vägen börjar jag tycka att många av de nyare låtarna är rätt lika varandra. De är pampiga och storslagna och givetvis bra men har rätt lik uppbyggnad. Samtliga huvudsångare sjöng fantastiskt bra och det var väldigt positivt eftersom jag hade lite tvivel i förväg angående några av dem. Jag lämnade konserten med ett leende på läpparna och det är ju alltid positivt. Betyget blir en 4.

 

 

Avantasia – Arenan/Fryshuset, Stockholm 2019-05-02

Betyg: 4/5
Bästa:
Publik:

Relaterade artiklar

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN