CD

kantorn

Liverecension: Ghost – Globen Stockholm, 2019-02-23

Ghost är ett av de största hårdrocksbanden just nu och det märktes verkligen denna lördagskväll i Stockholm då Globen var i det närmaste fullsatt. Det utannonserades att det var slutsålt men för att vara slutsålt var det ändå relativt många lediga platser kvar i arenan. Detta beror ju givetvis på alla ockerbolag som köpt upp biljetter och sedan inte blivit av med dem. Det är naturligtvis trist men tyvärr den verklighet vi lever i.

Jag vill börja med att säga att egentligen skulle jag inte ha recenserat denna konsert men eftersom jag ändå var där så skrev jag ihop denna lite kortare recension ändå så håll till godo.

En konsert med Ghost är mycket mer än bara en konsert. Det är en in i minsta lilla detalj välregisserad föreställning och det är väldigt bra och riktigt snyggt. Efteråt hörde jag kommentarer om att det var för mycket mellansnack så det drog ut på tiden men det håller jag inte med om. Det passar in helt perfekt i föreställning och även jag som normalt sett är allergisk mot svenska artister som pratar engelska från scenen i Sverige tycker att det är helt rätt att Cardinal Copia gör just det. Att stora delar av mellansnacket är rätt snuskigt gör inte heller någonting utan fungerar perfekt för att få publiken med sig. Hela vägen från öppningslåten “Rats” till den avslutande “Monstrance Clock” visar de namnlösa gastarna var skåpet ska stå och levererar hitlåt på hitlåt utan minsta lilla misstag. Kardinalen själv dyker upp i ett antal olika utstyrslar, mest effektfullt blir det i “Con Clavi Con Dio”, under kvällen och är på ett bra och skämtsamt humör där han faktiskt pratar lite svenska några gånger.



“Rats” är en perfekt öppnare som får igång publiken direkt. “Mummy Dust” är faktiskt så tung att den får allas “asses to wobble” som kardinalen hävdar att den ska. De stora publikfavoriterna “Pro Memoria” och “He Is” är magiskt bra och mot slutet får “Dance Macabre” verkligen igång publiken som annars, åtminstone på sittplats, som så ofta i Globen är rätt lam. Låtvalen är överlag riktigt bra och den enda låt jag egentligen kan klara mig utan är den instrumentala “Miasma” just på grund av att jag inte har mycket till övers för instrumentala låtar. Den bjuder dock på ett inhopp av en mer död än levande Papa Nihil som med sina sista andetag spelar saxofon i slutet av låten. Riktigt snyggt och effektfullt. Jag kommer som jag ofta gör under konserter på mig med att tänka att det är live musik ska upplevas. Det blir en helt annan tyngd i det än det blir på skiva.

Att allt är så välregisserat ger dock ändå ett avdrag i betyg då det tar bort mycket av spontaniteten som kan göra det lilla extra under en bra konsert. Precis allting ända in i mellansnack är samma lika under varje konsert på den här turnén. Den långa bandpresentationen är visserligen ganska rolig men har man sett några klipp på You Tube så inser man att den är exakt likadan under varje konsert. Sammanfattningsvis kan man säga att detta var en mycket bra konsert och show men fram för lite mer spontanitet.

 

Ghost – Globen Stockholm, 2019-02-23

Relaterade artiklar

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN