CD

Liverecension: The Night Flight Orchestra – Kägelbanan, Stockholm 2018-11-08

Det är få saker som är så avkopplande som att glida längst med Ocean Drive i Miami. Man parkerar sin bil och sätter sig vid en bar i sann art deco stil, sippar på en drink och stirrar ut över South Beach. Har man riktigt tur så ser man några delfiner hoppa i det turkosa vattnet och solen värmer precis så där lagom mycket. Några timmar senare så sänker sig mörkret och stadsdelen tänds upp av neonljuset, och på en utomhusscen så kliver ett par flygvärdinnor upp. Man går igenom säkerhetsföreskrifterna, ber passagerna knäppa på sig säkerhetsbältet för snart så lyfter The Night Flight Orchestra.

Jag blinkar till och inser att jag inte befinner mig i Floridas värme utan i en stekhet lokal i Stockholm där ren magi kommer att framföras. Det är första gången som jag har fått chansen att se bandet och vet egentligen inte vad jag kan förvänta mig. Händerna i publiken far upp i luften till den pumpande basen i Sometimes The World Ain’t Enough. Trots att det är en torsdag på Kägelbanan så kopplas feststämningen på direkt. Kapten på denna flight är sångaren Björn Strid som med en säker hand på mikrofonen lotsar oss igenom ett låtmaterial som få andra grupper ens skulle våga drömma om.

Airline Annas ger oss körsång och känslan av att höra ett band som till största del framför allt live istället för trista förinspelade tejper och pålagda körer ger mig ett fånigt leende på läpparna som håller i sig hela kvällen lång. Midnight Flyer tar oss till Turn to Miami och då har vi bara rest halvvägs den här kvällen. Jag försöker verkligen hålla igen med superlativen men Strids sång är underbar och ljudteknikern ska verkligen ha ett extra plus i kanten den här kvällen. Ljudet är Toto-perfekt om ni förstår vad jag menar, och kniper man igen ögonen en aning så skulle man nästan kunna tänka sig se Bobby Kimball och Steve Lukather anno 1978 på scenen.



Det är ett hårt arbetande crew med ett gäng lysande stewards i David Andersson och Sebastian Forslund på gitarr och en hel samling andra saker på instrumentpanelen. Längst bak i planet huserar Rasmus Ehrnborn som vikarierande basist för Sharlee D’Angelo, samt Jonas Källsbäck på trummor och själva rytmsektionen är grunden till att kursen är stadig resan igenom. Mannen som ser till att färga allt i aqua är Richard Larsson på keyboards och jag inser att min paraplydrink har tagit slut.

Jag drar mig mot baren och värmen är direkt påträngande och jag undrar hur varmt det egentligen är uppe på scenen. Det är en stekhet kväll och orkestern fortsätter att rada upp hits innan man bestämmer sig för att jamma en stund, vilket är så fantastiskt fel att det bara blir rätt. Björn Strid hinner byta kavaj och sen så drar vi till Rio. The Night Flight Orchestra har ju en del låtar om kvinnor och ikväll så bjöds vi på Josephine och åter så klappas det händer och faktiskt lite spontandans i publiken. Det hade säkerligen kunnat dansats mer om det bara hade funnits lite mer plats, men det är trångt, väldigt trångt men alla trivs. Med The Last of The Independent Romantics så lämnar Airline Annas och de andra på scen oss och faktiskt så går en del av publiken då det tänds upp lite för många lampor i lokalen. Men resan är inte slut utan vi har bara mellanlandat för att fylla på mer bränsle.

Nytankade så levereras vi Lovers in the rain, This Time innan vi med både tårar och glädje inser att det hela är över med West Ruth Ave. Det kändes som vi nyss checkade in och nu var resan slut, men så mycket bättre än så här kan det inte bli. Det The Night Flight Orchestra har är inte bara lysande låtar utan vi serveras en show och där har många andra band något att lära. Man tackar och bugar och lyfter på baskern och hoppas på ett snart återseende.

Betyg: 5/5

The Night Flight Orchestra – Kägelbanan, Stockholm 2018-11-08

Setlist:

01. Sometimes the World Ain’t Enough
02. Living for the Nighttime
03. Speedwagon
04. Midnight Flyer
05. Turn to Miami
06. Moments of Thunder
07. Gemini
08. Something Mysterious
09. Jam Session @Info[instrumental]
10. Star of Rio
11. Josephine
12. Paralyzed
13. Can’t Be That Bad
14. 1998
15. The Last of the Independent Romantics

Extranummer:

16. Lovers in the Rain
17. This Time
18. West Ruth Ave

Relaterade artiklar

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

X