Jag kan väl erkänna att Saffire är en väldigt ny bekantskap för mig. Några genomlyssningar av bandets alster innan konserten gjorde mig gott och en viss igenkänningsfaktor brukar kunna vara värdefullt. Inledningsvis så är ljudet inte det bästa, vilket det sällan är i början av konserter och bastrumman från kvällens ersättningstrummis Sören Vettu (från Pagandom), ljuder starkt genom Kägelbanans långsmala lokal. Men det dröjer bara ett par låtar innan ljudteknikern får ordning på ljudbilden och The Betrayer’s Fate kickar in och jag inser att sångaren Tobbe Jansson är bandets stora tillgång med en varierad och oerhört stark sångröst. Man ska heller inte glömma bort hur charmigt det är med en värmlänning som sköter mellansnacket inför Stockholmspubliken. Det blir liksom en känsla av Ack Värmland men i metalformat.
Med en högst begränsad speltid så hinner man inte bli riktigt varm i kläderna men man hinner ändå se och framför allt höra vilket utmärkt material gruppen förfogar över. Dino Zuzic på keyboards är en kille som man verkligen ser att han gillar det han spelar och inte är någon inhyrd snubbe som gör bara sitt jobb och även om Magnus Carlsson på bas håller sig i bakgrunden så hade han säkert tagit större plats om det funnits mer plats på scenen.
Saffire inser att man inleder en kväll så vill man kanske inte ta allt för mycket plats, men det är väl det jag saknar lite. Låtmaterialet är i mångt och mycket strålande även om jag tycker att Where The Monsters Dwell, Hard to keep, Hard to find samt Casters of the first stone lyser starkast och det borde vara tillräckligt för att både äga scenen och publiken. Man hinner liksom inte bli starstrucked på den korta tiden bandet lirar utan jag konstaterar att det här var riktigt jäkla bra och att nästa gång så vill jag både höra och se mer av Saffire. Att behöva betygsätta en sådan här tillställning är direkt svårt så ta betyget som en spark i rätt riktning.
Betyg: 3/5
