36 år, alltså 36 år har gått sedan Jeff Lynne var här sist och spelade sina magiska hits. Jag får väl erkänna att jag inte riktigt hade trott att det skulle hända att man skulle få se denna man på svensk mark, men så tillslut så hände det. Ingen av de andra medlemmarna som var med och bildade bandet är med idag, och förutom då kanske Roy Wood och Bev Bevan (som faktiskt lirat i Sverige med Black Sabbath), så är det nog ingen i publiken som bryr sig om att Jeff Lynne numera omger sig med ett starkt stall av proffsmusiker. Det snålas inte inför det utsålda Globen utan Lynne har verkligen samlat en hel orkester och ljudet är rent fantastiskt. Låtskrivaren och sångaren själv, hörs en aning svagt och att han ska klämma i för fullt vid 70-års ålder är väl kanske att önska för mycket.
Standin’ in the rain, Evil woman, All over the world inleder och man är fullständigt knockad. Jeff Lynne är onekligen en av de största kompositörerna i modern tid och att dra paralleller med Abba, Beatles är oundvikligt och rent fantastiskt. Huvudpersonen själv står som fastspikad i golvet, men i övrigt så är showen snygg om än inte riktigt så spektakulär som man skulle kunna hoppats på.
Tiden går fort denna kväll, allt för fort inser man när orkestern kliver av scenen efter Mr Blue Sky. Man kippar liksom efter andan och vill verkligen inte att den här kvällen ska ta slut. Jag ser bröderna Ravelli kasta sig i armarna på varandra i ett fullständigt lyckorus. Vakterna försöker hindra den ålderstigna publiken att ta sig längst fram till scenkanten för att få se sin idol riktigt nära. Som brukligt nu för tiden, så är platserna längst fram för det fina folket som har betalat nästan galet mycket pengar och tycker att då behöver man inte ge en stående ovation utan vill helst fortsätta att sitta ner. Men när Jeff Lynne och gänget kommer in igen, så far samtliga upp från sina stolar och dansen är igång. Roll over Beethoven klockar väl in på sex-sju minuter eller nåt sådant men sen så är det slut. Trots glädjeruset så känns det onekligen lite snopet och kort. Vi ville ju ha så mycket mer, för vem vet om man någonsin kommer att få se Jeff Lynne och hans ELO någonsin igen? Nåväl, man får vara tacksam för att man ändå var här den här kvällen då den stora mästaren visade upp en del av hans låtskatt.
