Liverecension: YES feat. ARW – Sweden Rock Festival 2018-06-09

Liverecension: YES feat. ARW – Sweden Rock Festival 2018-06-09

Åsikterna om bandet Yes går verkligen isär, och snacka om att jag hör spridda åsikter om denna spelning bland folk jag pratar med. Betyget 1 och betyget 5 dras fram, men inget av de andra i den mer normala skalan 2-4. Men jag tror inte att det är någon idé att försöka övertyga dem som inte vill fatta grejen med progrock. Själv var jag ganska ointresserad av Yes till för ett par år sedan när en viss Rocknyttredaktör började tipsa om skivor. Nu är jag så såld man kan bli, och det känns ju onekligen lite märkligt att bevista min första Yes-spelning vid deras 50-årsjubileumsturné.

Bandet har haft sin beskärda del av medlemsbyten, och denna upplaga av bandet består av långvariga medlemmarna Jon Anderson på sång och keyboardlegenden Rick Wakeman. Trevor Rabin var endast med på fyra studioalbum, men gjöt nytt liv i bandet när de höll på att dö ut. Hans överraskande inhopp på mästerverket 90125 från 1983 fungerade ungefär lika vederkvickande som när Vinnie Vincent kom med i Kiss.

Rabin släntrar avspänt in på Festival Stage i grön glänsande skorta, och ser oförskämt ung och pigg ut. Rick Wakeman kommer in med den förmodligen fulaste utstyrseln under hela Sweden Rock 2018, och då har jag inkluderat Dave Hills silverkavaj/pyjamas. Wakeman har en guld- och rödfärgad lång mantel över en orange t-shirt, och han ställer sig bakom (om jag räknat rätt) sina nio (eller så är det tio) synthar. Sist in kommer Jon Anderson, mannen som var med och grundade Yes redan 1968. En mysfarbror av rang.



Det finns en begränsad speltid, så vi får tex inte hela Cinema och I’ve Seen All Good People, och det är just Cinema som inleder konserten följd av Hold On där den löjligt kompetente Rabin shreddar lika avslappnat och självklart som om han hyvlade cheddar. Kommer folk att gnälla om detta med, tänker jag, precis som det klagats så massivt över Zakk Wylde under Ozzy-giget?

Rabins gitarrspel driver in de andra i en slags hårdrocksfålla och ger låtarna udd, energi och ett överdjävulskt sväng. Han kan lätt sälla sig till de andra gitarrhjältarna på SRF 2018, och han överänser de flesta av dem. Rythm of Love känns som om Rabin pumpat in stereoider i tonerna och Wakemans moogsolo dryper av progfeeling. I Heart of the Sunrise sjunger Jon enormt bra, och plockar tonerna lika självklar som om han pallade körsbär. Det är en fullkomligt knäckande bra låt.

Läs även:  Sakis Tolis i Rotting Christ: Non Serviam - Att inte tjäna någon - är ett väldigt viktigt motto i våra liv!

Solen sänker sig ner bakom scenen och kastar en kylande skugga när det efterlängtade mästerverket Changes änligen kommer. Både Rabin och Anderson lyfter låten långt ut över nejderna som ett slags statement över sig själva, och jag utnämner på stående fot låten till Sweden Rock Festivals alla bästa låt 2018. Så var det gjort. Jag kommer inte att lyssna på eventuella invändningar.

And You and I är otroligt vacker och stämningsfull och Rabin måste än en gång tokhyllas för sin soloinsats. Vilken gudabenådad gitarrist han är…Publiken står stilla och bara ler.
Och Owner of a Lonely Heart är oförglömlig. Wakeman i sin cape i keytarduell med Rabin, och när låten plötsligt övergår i en överraskande tung cover av Creams Sunshine of Your Love. Det må se hur lökigt och töntigt ut som helst – men det här är ju inte heller några jävla posörer, utan nördiga progrockare, en samling riktiga musiker i en liga för sig som är här för att spela musik och inget annat. Ta bara I’ve Seen All Good People… Det är enligt min mening ingen av bandets bättre låtar. Men de lyckas ändå maximera denna spelnings nerkortade version med såpass mycket energi och dynamik att även denna i mitt tycke utfyllnadsåt växer till ett bombastiskt manifest över gubbarnas spelproffsighet. Vitalt är ordet.

… och ja, extranumrena Perpetual Change och Rundabout är enorma.

Slutligen har jag två saker som inte släpper mig efter denna spelning, även om de inte är speciellt relevanta: 1. Trist att bandet går på en kvart för sent. Vad hade vi annars kunat få höra? Awaken? 2. Är det för mycket begärt med en snygg backdrop?

Setlist:
Cinema
Hold On
South Side of the Sky
I’ve Seen All Good People
Changes
And You and I
Rythm of Love
Heart of the Sunrise
Owner of a Lonely Heart/Sunshine of Your Love (cover)

Extranummer:
Perpetual Change
Rundabout


ÄMNEN

sweden rock festival 2018 | yes

Skribent
niklas.webjorn(a)rocknytt.net

Relaterade artiklar

POPULÄRT JUST NU

POPULÄRT OM SRF 2018

ALLT OM SWEDEN ROCK FESTIVAL 2018

Laddar…
X