Liverecension: Dark Funeral – Sweden Rock Festival 2018-06-08

Att lyckas med konststycket att förvandla en vacker sommareftermiddag till ett brinnande inferno är det nog bara Dark Funeral som klarar av. Det känns bokstavligt talat som att befinna sig i helvetet. Solenbränner i nacken och på armarna, och på scenen briserar den ena eldexplosionen efter den andra vidscenkanten som kantas av stora uppochnedvända kors. Bakom de groteskt sminkade bandmedlemmarnakommer det fram rök och hela bakgrundbelysningen är iskallt blå. Den snygga Dark Funeral-loggan finnsnaturligtvis också med.

Sångaren Heljarmandr är fullkomligt uppslukad av sin roll. Det är omöjligt att inte fångas av My Funeral.Sättet han skriker ut orden på är fan bortom sans; ”Walking down to my funeral, It’s time to die. When Ileave this pathetic world I will hold my head high.” Jag tror på varenda ord och samtidigt skräms jag avtanken på min egen död. Ja, det är rentav deprimerande. Men paradoxalt nog kan jag finna en tröst i attdetta band kanske – vem vet – överlever mig och sprider sin svarta och ärligt menade galla över världen.

Läs även:  Intervju med bröderna Wahlquist i Heavy Load - Är man sann så hamnar man i Valhall

Jag vet att Heljarmandr inte är orginalsångaren, men jag skiter fullkomligt i nostalgiker som menar att alltvar bättre förr. Det här är en svinbra lineup och ärligt talat är ju senaste plattan Where Shadows ForeverReign urstark. Jag recenserade den för två år sedan och jag den en fyra. Jag hade fel. Det är en femma.



När bandet kör på med en överjävligt brutal Open the Gates vet jag att jag även kommer att ge den härkonserten betyget 5. Och Nail them to the Cross! Ojojoj… Detta är ett av de bästa black metalgig jag sett och jag kommer definitivt se dem igen i höst när de ger sig ut på sin turné.

Det är ju precis detta vi kommer till SRF för; De extatiska urladdningarna. Men en så satanisk energi hade jag inte väntat mig. Herre jävlar!

Skribent
niklas.webjorn(a)rocknytt.net

Relaterade artiklar