Last In Line – Liverecension Skogsröjet 2017-08-04

Kvällen smyger sig på och solen börjar lägga sig ner över Rejmyre. Efter Amaranthes lättsmälta tuggummimetal så är det dags för en återgång till klassikerna med Last In Line.

Bandet består till 50 procent utav Dios gamla kompband från just skivan Last in Line, Vivian Campbell på gitarr och Vinny Appice var med när det begav sig. De har dessutom med sig förstärkning utav sångaren Andrew Freeman, basisten Phil Soussan (som tog över efter Jimmy Bain 2016 efter dennes bortgång) och keyboardisten Erik Norlander.

Som alla troligtvis har gissat så är det just Dio som står i fokus, och vi bjuds på idel klassiker såsom ”Last in Line”, ”Dont Talk To Strangers”, ”Evil Eyes” och ”Stand up and Shout”, vilka publiken fullkomligt älskar och hårdrockstecknen vajar tätt framför scenen. Bandet är fruktansvärt tajt och Vivian Campbell strålar på gitarr. Jag har alltid tyckt att han är lite outnyttjad i Def Leppard, men här kommer han verkligen till sin rätt. Sångaren Andrew Freeman besitter också en grym sångröst, även om han inte är i närheten av den karisma som Ronnie själv hade.



Bandets nya material sitter kanske inte riktigt lika bra som Dio-låtarna, och jag hade väl personligen hellre hört ”Shame On The Night” än nya ”Devil In Me”. Men det gör inte så mycket, för när konserten avslutas med kioskvältarna ”Rainbow In The Dark” och ”We Rock”, så är jag säker på att Dio tittar ner från Olympus med stolthet.

Läs även:  Liverecension: Revelations, Level Booze & Burgers 2018-08-25

Betyg:

Bäst: ”Evil Eyes” och ”Last In Line”

Skribent
calle(a)rocknytt.net

Relaterade artiklar

X