ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Liverecension & intervju: Matriarkatet – Vrålrock, Huskvarna 2017-03-18

Matriarkatet

Vrålrock
Huskvarna Folkets Park 2017-03-18
Matriarkatet – Recension och intervju

Matriarkatet är först ut på scen när Vrålrocksturnén intar Huskvarna Folkets park. Att gå upp först av fyra band, dessutom tidigt på kvällen, är ju aldrig det mest tacksamma uppdraget. Men jag, som mest går på hårdrockskonserter kan konstatera att punkpubliken är mycket mer hängiven även de tidiga banden än den traditionella rockpubliken. Det finns dessutom ett bra gäng riktiga fans till bandet på plats.

Ett par av dem, Cissi och Jojo från Huskvarna, är något så sällsynt som äkta punkare och jag passar på att fråga dom varför de gillar Matriarkatet.

– Deras texter är så bra, och kommer från hjärtat, förklarar de och fortsätter; De tillåter kvinnor att ta plats i mansdominerat samhälle. Punkmusik är tyvärr ofta gubbig idag.

– Punken står för bl.a vänster, feminism och antinazism och är idag mer ett samhällspolitiskt ställningstagande än att supa och provocera som det ofta var förr, berättar Cissi och Jojo. Brudar som Matriarkatet behövs som förebilder för unga tjejer idag för att de ska våga vara som de är, säger de.

Matriarkatet levererar bra och rak punkmusik och de är duktiga musiker. Även om deras texter är viktiga så märks det att de inte ser musiken som en bisak utan har lagt energi på att det även ska låta bra.

Visste man inte att de är ett punkband skulle man inte kunna gissa det utifrån deras scenkläder. Helt vanliga och snygga kläder och som på sätt och vis blir en demonstration av att man inte behöver vara på ett visst sätt eller att passa in i ett visst fack.

När jag träffar Ebba (gitarr) och Lina (bas) för en kort intervju frågar jag om detta är medvetet.

– Nej, säger de, vi har bara på oss våra vanliga kläder utan att ha någon särskild plan med det. Vi spelar för att vi tycker att det är kul och för att vi har något att säga som vi tror att många uppskattar, berättar Ebba. Vi var lessa på alla gubbar som bestämmer. Alla har rätt att ta plats och ingen ska behöva ta skit. Våra texter är självupplevda. Vi berättar bara vad vi själva som tjejer upplever och det är det som andra kan känna igen sig i.

– Tanken var att vi skulle vara ett feministiskt band, att det blev punk var mer utifrån vårt sätt att spela, privat lyssnar vi på olika sorters musik. Vår publik är oftast mer poppig än punkig, förklarar Lina. Det som är häftigt och som vi blir så glada över är att folk kan våra texter och sjunger med, även när vi spelar på helt nya orter, avslutar de.

De har spelat ihop som Matriarkatet i fyra år och skriver nu på nytt material. De vill behålla energin och drivet i musiken men berättar att framtida låtar kommer att vara mer genomarbetade och nyanserade.

För att återgå till spelningen så tror jag att det kan vara bra med lite mer nyanserade låtar framöver. Många av låtarna är väldigt lika och det är lätt att det blir lite tråkigt.

Något jag också hoppas kommer med ytterligare erfarenhet är bättre publikkontakt. Gabriella, som för övrigt är en bra sångerska, har en tendens att vända ryggen åt publiken och ibland får man känslan av att de bara repar.

Under sista låten ”Mens” går Gabriella ner i publiken, något som får igång lokalen och jag hade önskat att hon gjort det betydligt tidigare för att öka känslan och attityden.

Totalt sett en helt ok spelning men det finns lite att fila på för en riktigt bra liveupplevelse. Framöver hoppas jag också att fler yngre tjejer hittar till deras spelningar, det är de värda!

Bäst ikväll: Den vandrande tumören

 

Matriarkatet – Vrålrock, Huskvarna 2017-03-18

[yasr_overall_rating]

Foto: Martin Pavicic
[custom-facebook-feed album=10154163300181008 albumcols=4 num=100 exclude=social,link,likebox]

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER