Rapport från Graspop del 1 – Torsdag

26 Shares

[media-credit name=”Foto: Lisa Willman” align=”alignnone” width=”500″]graspop 01 lisa willman[/media-credit]

Redan på tågstationen i den belgiska småstaden Mol förstår man att årets upplaga av Graspop Metal Meeting kommer att bli en blöt historia. Inte av mängden ölflak i omlopp dock, utan av leran på skorna och benen på redan anlända festivalbesökare som är inne i samhället för att proviantera. Regnet har kommit och gått under dagen, och det är så prognosen ser ut för hela helgen.

Från Mol går skyttelbussar fram och tillbaka till festivalområdet, som ligger i byn Dessel 20 minuter bort, och redan i kön känner man av den betydligt mer liberala synen på alternativa rusmedel. Den gröna dimman skingras faktiskt inte det minsta av den ständiga närvaron av poliser och militärer. Däremot är polisen snabb att haffa sådana som “lånar” kundvagnar från mataffären för att transportera öl till busshållplatsen några kvarter bort.



Väl framme i Dessel checkar vi in i Metal Town, och installerar oss i en festihut, vilket i princip är en redskapsbod med två våningssängar och en elkabel. Allt man behöver alltså. Det är också här vi påträffar den första leran, och tackar Dio för att vi inte ska tälta.

[media-credit name=”Foto: Lisa Willman” align=”alignnone” width=”500″]graspop 02 lisa willman[/media-credit]

Några kilometer bort ligger själva festivalområdet, som är minst sagt gigantiskt. Här finns två huvudscener, en mindre utomhusscen och två enorma tältscener. Där finns även en marknad, krockbilar och ett pariserhjul. För att ens komma in måste man först passera ett antal kontroller: manuell kontroll av armband, genomsökning av väskor, metalldetektor, kroppsvisitation och koll av väskor igen och sist men inte minst ett vändkors där man scannar sitt armband. Vi lär oss snabbt att vara ute i GOD tid.

Även om festivalen egentligen börjar först på fredagen är det fullt drag redan idag med flera uppvärmningsakter. PRIMAL FEAR och DIRKSCHNEIDER är de stora dragplåstren, och det är den sistnämnda som vi siktar in oss på.

graspop 03 lisa willman dirkschneider

En kvart innan midnatt kör han igång i tältet som kallas the Marquee och som i storlek påminner om en flyghangar. Hela spelningen känns faktiskt som ett flyganfall. Det är konstanta infall av eld och pyro, och ljudet är inte bara öronbedövande utan ren och skär organmisshandel. Den sedvanligt kamouflagebeklädde Udo är kanske inte den rörligaste frontmannen bland sina tyska metalkollegor, utan marscherar snarare runt och skriker ut order i form av en “best of” ur den djupa skattkistan med Acceptlåtar. Pondusen är ofrånkomlig, och stämningen i tältet är helt fantastisk. Det är rungande allsång från första låten, det regnar öl och golvet sviktar som en studsmatta. Några av höjdpunkterna är “Metal Heart”, “Son of a Bitch” och “Fast as a Shark”. Avslutande “Balls to the Walls” är givetvis den som nästan får golvet att haverera och taket att lyfta i tältet.

Vi går hem i den regnsvala natten med lera på skorna, majadoft i näsorna och blödande trumhinnor. Jag tänker att om det är en sån här stämning innan festivalen ens har börjat ser jag verkligen fram emot när det drar igång på riktigt.

26 Shares

Relaterade artiklar

Sweden Rock Magazine
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN