ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Liverecension av Spritual Beggars + Saffire på Sticky Fingers 2016-04-17

[media-credit name=”Foto: Bengt Persson” align=”alignnone” width=”500″]Spiritual Beggars3 Bengt Persson[/media-credit]

På frågan varför Spiritual Beggars inte har spelat i Sverige sedan år 2000, trots att de frekvent har gästat andra länder under dessa 16 år, svarade bandets grundare Michael Amott i en intervju med Rocknytts Tobias Andersson nyligen att ”det är ingen som har bokat oss helt enkelt”. Det verkar faktiskt obegripligt. Näst intill tjänstefel.


Å andra sidan blev det desto mer speciellt när återtåget äntligen rullade igång, nu med ännu ett album i bagaget – ”Sunrise to Sundown”. Under den gångna helgen har de tillgodosett det uppdämda behovet hos sina alltjämt trogna fans i Malmö, Stockholm och slutligen Göteborg. Rapporterna från de första två spelningarna var idel hyllningar, och bandet hade tydligen lyckats framkalla en och annan glädjetår på vägen.

Spiritual Beggars var dock inte ensamma glädjespridare på sin snabba Sverigeturné, utan hade gott sällskap av supportande Saffire. Min egen erfarenhet av bandet var begränsad, och i livesammanhang helt obefintlig, men igår förstod jag vad gruppens anhängare har tjatat om så länge. Saffire är ett riktigt potent liveband, och med låtar som ”Magnolia”, ”Kingdom of the Blind” och ”Casters of the First Stone” visade de verkligen vad de går för.

[media-credit name=”Foto: Bengt Persson” align=”alignleft” width=”250″]Saffire Bengt Persson[/media-credit]

Den sistnämnda sätter sig verkligen som ett klister i hjärnan. Göteborgsbandet var påtagligt taggade att spela på hemmaplan denna söndag. Frontmannen Tobias Jansson är dock värmlänning, och lyckades efter tre-fyra låtar både väcka och charma den inledningsvis något avvaktande publiken med sitt avväpnande grumsmål. Låtvalet innehöll en skön mix av blytunga och i vissa fall närmast doomiga riff, progressiva syntslingor, growl (!) och allsångsvänliga melodier fulla av Dio/Rainbowinfluenser. Den mångfacetterade ”The Betrayer´s Fate” blev direkt en personlig favorit. Dessa herrar vill jag definitivt se mer av, och med deras flitiga turnerande lär det inte behöva dröja länge.

Huvudbandet då? Tja, vad ska man säga. Spritual Beggars kallas inte supergrupp för intet. De är musiker i världsklass, som uppenbarligen stortrivs med livet i sitt långvariga ”sidoprojekt” (eller är det kanske de andra banden som är de egentliga sidoprojekten?!). Apollo Papathanasio presterade med både kraft och känsla i rösten och sprakade som ett tomtebloss. Gitarrgurun Michael Amott behöver knappast någon närmre introduktion, men sägas bör att det är en upplevelse att beskåda hans spelskicklighet på riktigt nära håll. Hans tungt gungande Arch Enemykollega Sharlee D´Angelo gick bärsärkagång på sin bas, och såg ut att vilja väcka döda i underjorden. Per Wiberg spelade själfullt och med stor inlevelse och headbangade över hela sin keyboard. Ludwig Witt lyckades se förvånansvärt avslappnad ut bakom trumsetet, trots det stenhårda piskandet som fortfarande lever kvar i öronen dagen efter.

Med introt till ”Street Fighting Saviours” följt av kolossen ”Left Brain Ambassadors” drog de igång en show innehållande hela 19 låtar.

[media-credit name=”Foto: Bengt Persson” align=”alignright” width=”250″]Spiritual Beggars Michael Amott Bengt Persson[/media-credit]

[media-credit name=”Foto: Bengt Persson” align=”alignleft” width=”250″]Spiritual Beggars Per Wiberg Bengt Persson[/media-credit]

Nya (även om de låter 40 år gamla) guldkorn som ”Sunrise to Sundown”, ”Hard Road” och ”Dark Light Child” varvades med bland annat skitiga ”Beneath the Skin”, finstämda ”Dreamer” och stonerdängan ”Young Man, Old Soul”. När de spelade den härligt flummiga ”Euphoria” kändes det som att man befann sig i stekheta Coachella Valley ca 1996 snarare än Göteborg 2016. Inte långt senare gick tidsmaskinen ytterligare 20 år bakåt i tiden till den tidig Kiss-eran. ”One Man Army” är nästan lika mycket ”Cold Gin” som Buckcherrys ”Lit Up” är ”Shock Me”. Om man blundade kunde man stundtals också intala sig att det var Deep Purple som stod på scenen, men det är med hårdrocksriff som med litteratur; alla historier är redan påhittade. Det är hur man berättar dem som har betydelse.

Kanske körde de alla låtar i högre tempo än vanligt, för 1,5 timma försvann spårlöst ut i tomma intet. Utöver lite gött gungande var det dock inte lika mycket fart i publiken som i bandet, och Apollo fick elda på ordentligt för att få igång en allsång värdig namnet. Det var helt enkelt inte den typen av spelning, utan mer av en högtidsstund för riktiga entusiaster.  

Ljudet var högt och nyanserat, och D´Angelos bas var föredömligt framträdande.

[media-credit name=”Foto: Bengt Persson” align=”alignright” width=”250″]Spiritual Beggars Sharlee DAngelo Bengt Persson[/media-credit]

Sången behövde som vanligt några låtar på sig för att tunas rätt. Låtmässigt saknade jag ”Still Hunter”, men i övrigt var det ett bra urval från bandets 22-åriga historia. Kvällens sista låt blev ”Mantra”, som i sitt upplägg skulle kunna beskrivas som Spiritual Beggars motsvarighet till ”Stairway to Heaven”. En värdig avslutning.

Sammanfattningsvis var detta en upplevelse som verkligen väckte mersmak. Bandet genomsyrades av spelglädje och dynamik varvat med spontanitet. Man kan ju hoppas att det inte behöver dröja 16 år tills nästa gång.

Band: Spiritual Beggars
Datum: 2016-04-17
Plats: Sticky Fingers Göteborg
Betyg: 5/5
Bäst: ”Wise As A Serpent”, ”Dark Light Child” och ”Euphoria”
Sämst: ”Wonderful World” och känslan att ”det är en dag imorgon också…”

Setlist
Intro (Street Fighting Saviours)
Left Brain Ambassadors
Sunrise to Sundown
Throwing Your Life Away
Young Man, Old Soul
Hard Road
Euphoria
Diamond Under Pressure
One Man´s Curse
One Man Army
Dark Light Child
Wonderful World
Fool´s Gold
Trumsolo
Dreamer
Turn The Tide
Lonely Freedom
Wise As A Serpent
Beneath the Skin
Blind Mountain (med bandpresentation)
Mantra

Band: Saffire
Datum: 2016-04-17
Plats: Sticky Fingers Göteborg
Betyg: 4/5
Bäst: Magnolia
Sämst: This Is Not The End

Setlist
The Great Escape
Blame It on the Rain
Heartless
Kingdom of the Blind
Betrayer´s Fate
Magnolia
Dandelion´s Shame
Casters of the First Stone
This Is Not the End

95 Shares
RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter