ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Liverecension: Mustasch + Santa Cruz på Kulturbolaget 2015-11-28

GabriellaMandas Mustasch
FOTO: Gabriella Mandas.

Sedan Crashdïet slog igenom i Sverige med 2005 års “Rest in Sleaze” så har mer eller mindre alla skandinaviska band som matat in ü, ï, ö, xx eller kk i sin logotyp (till synes utan anledning) fått skivkontrakt. Vilket gör att även om jag själv älskar genren och det var många som tyckte det var kul att få återuppleva 80-talets glam på nytt så har den “nya” vågen blivit ganska urvattnad år 2015.


Mestadels på grund av bandnamn och låttitlar som “Näzty Trixx” och “Wicked Vikki”. Lyckligtvis så finns det ett fåtal band som tänjer på sleazesoundets gränser och vågar experimentera, vilket resulterat i ett fåtal sköna hybrider så som Sister som kryddar sin sleaze med en rejäl dos horrorpunk, ToxicRose som har en gothig underton, Reckless Love som varvar Van Halen-riff med elektronisk dansmusik och Shiraz Lane som mer eller mindre är en modern version av Use Your Illusion upplagan av Guns n’ Roses – fast med The Darkness-vokalisten bakom micken. Kvällens “special guests” Santa Cruz är ytterligare en väluppskattad hybrid. I den finska kvartettens fall är det glam/sleaze som möter metalcore a la Bullet for my Valentine och Bring me the Horizon, vilket undertecknad uppskattar. Som tydligast hörs de tyngre influenserna när Santa Cruz river av “Bonafide Heroes” och “Wasted & Wounded” från deras senaste självbetitlade alster. Det är en grym spelning från början till slut och trots att dessa fyra herrar endast agerar öppningsakt ikväll så är många i publiken med på noterna och det är flera som sjunger med till låtar som “Aiming High” och den tidigare nämnda “Wasted & Wounded”. Bonuspoäng får de också för att de använder ledmotivet till Pirates of th Carribean-filmerna som intro innan de går upp på scen. Det enda minuset är att spelningen är alldeles för kort, vilket gör att personliga favoriter som “6(66) Feet Under” och “Velvet Rope” tyvärr faller bort.

Betyg: 8 av 10.
Bäst: Wasted & Wounded.
Sämst: Den korta speltiden.

Vad det gäller kvällens huvudakt behöver kanske inte någon närmare beskrivning. Vid det här laget så borde gemene man vara bekant med det flerfaldigt grammisvinnande Göteborgsbandet och deras blytunga machoriff. Sedan Mustasch släppte 2007 års album “Latest Version of the Truth” har jag nog sett dem minst en gång per turné. I vissa fall kanske det till och med blivit två-tre gånger innan nästa skiva släppts, så nog har det blivit ett antal Mustasch-konserter genom åren. Ofta tycker jag att spelningarna är i världsklass och på Bråvalla 2014 funderade jag på fullt allvar om de inte levererade bättre än vad Iron Maiden gjorde på samma festival. Ikväll är dock Göteborgskvartetten inte riktigt lika vassa. Inga oväntade låtar plockas fram, showen begränsas något av lokalens storlek, antalet spår som vi får höra från den nya plattan upplevs något snålt och av någon anledning så har det tryckts in ett trumsolo mitt i setlisten vilket de gärna kunde skippat för att dra fram en gammal goding som “I’m Alright” eller om Mustasch inte själva vill maximera speltiden, varför inte skicka ett par minuters utrymme till Santa Cruz? Men det är ingen dålig spelning. Mustasch gör som bekant inga dåliga spelningar. Det knyts givetvis nävar som höjs mot taket, det headbangas, det skanderas så väl låttitlar som låttexter och bandet låter tight. Men Mustasch kan bättre än så här.

Betyg: 7 av 10.
Bäst: Double Nature går alltid hem live, oavsett lokal och oavsett stad.
Sämst: Trumsolot. Inte för att det är dåligt spelat, utan för att världen helt enkelt vore en bättre plats om alla band slutade tvinga på publiken solon som är längre än en minut (för att musikerna själva vill spela det) och istället spela fler udda låtar (för att fansen vill höra det).

37 Shares
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter