NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

Liverecension: Ghost i Lisebergshallen 2015-11-11

681 Shares

Ghost Gbg 2015 11 11
Visst är det ledsamt med spelningar där bandet oengagerat drar igenom låtlistan som om det vore en vanlig, sketen vardag i replokalen? Ni vet, när det blir så långtråkigt att det känns som att tiden nästan går baklänges? Detta är särskilt dystert när det är ens idoler som står på scenen, och som man har sett fram emot att få se i flera månader. 

Det är ju tur att onsdagens spelning med Ghost är allt annat än en sådan.

Förbandet Dead Soul gör ett bra jobb med att sätta den rätta stämningen, och när det börjar närma sig kvällens huvudakt håller publiken på att gå upp i atomer. Med så pass enkla knep som suggestiv, gregoriansk sång, ett obegränsat tillflöde av rök och medeltida kyrkoscenografi förvandlades den ordinära Lisebergshallen till en extraordinär plats värdig det oheliga dyrkandet av allt ondskefullt. Det skulle kunna bli både tramsigt och stereotypt, men i det här fallet är det rent magiskt.



Så småningom framträder äntligen de fem namnlösa gastarna ur mörkret, och får snart sällskap av Papa Emeritus III. Kvällsmässan inleds med ”Spirit” och ”From the Pinnacle to the Pit” från det senaste albumet Meliora. Redan här sätter man nivån för resten av kvällen, som jag gång på gång önskar aldrig ska ta slut.

Låtlistan är snudd på perfekt, med en bra blandning av gammalt och nytt. Minst från Opus Eponymous och mest från Meliora. Jag tycker nästan alltid att det är svårt att plocka ut de bästa låtarna på en konsert, men några av kandidaterna denna kväll är ”Mummy Dust”, “Cirice”, “Ghouleh/Zombie Queen” och en akustisk version av ”Jigolo Har Megiddo”. Jag skulle kunna nämna tio till. Det är dock när ”Spöksonat” spelas upp som spänningen är allra mest laddad, för alla vet ju vad som kommer sen. ”He Is” är tveklöst en av årets bästa låtar, oavsett kategori, och kvällens klara vinnarlåt. 

Efter tre starka album är det är inte svårt att förstå varför Ghost har blivit ett sådant fenomen. Blytunga riff blandas med poppigare partier, och stämningsfulla kyrkokörer och orglar står i härlig kontrast mot de oblyga texterna om storheten med djävulen och allsköns syndigt leverne. Ghost är fantastiskt bra på skiva, men att se dom live är en närmast religiös upplevelse. Varje gång.

Ljudet är genomgående riktigt bra, men ljusshowen är i en klass för sig. Den lyckas både fånga stämningen i musiken och förstärka känslan av att befinna sig i en katedral (den något ovanligare typen där man sjunger Hell Satan, och med en andlig ledare som regelbundet uppmanar sina församlingsmedlemmar att gå hem och sätta på varandra duktigt, men icke desto mindre en katedral).

Papa Emeritus III är karismatiskt ondskefull, och även om skillnaden mellan honom och hans föregångare Papa Emeritus I och II är numerär snarare än fysisk har han ändå fått en ny och fräsch formulering. Jämfört med för ett par år sedan är han nu snäppet mer självsäker och ännu lite mer underhållande. Den gamla Papa E pratade svenska med en (gissningsvis) dansk brytning, medan han idag har gått över till en slags öststatsengelska som direkt får mig att tänka på Mr Rzykruski i Tim Burtons Frankenweenie. Det är helt enkelt briljant, eller gooood, gooood, som Papa hade sagt det.

Den allra största skillnaden är ändå att han inför ”Cirice” har plockat av sig både kåpan och mitran. Trots den nya, mer avspända stilen dirigerar han publiken vidare med självklar övertygelse. Allra roligast blir det när publiken uppmanas sjunga med i avslutande ”Monstrance Clock”. Det gör inget om man inget kan texten, säger Papa. ”Just lip sync – it can take you far.”

År 2015 (må hända Year Zero?) har varit späckat med fantastiska spelningar, men det blir faktiskt inte bättre än så här. Jag tror att många, precis som jag, lämnar Liseberg uppfyllda av den ohelige anden, funderandes på om det finns biljetter kvar till fredagsspelningen i Stockholm…

Band: Ghost
Datum: 2015-11-11
Plats: Lisebergshallen Göteborg
Betyg: 10 av 10
Bäst: “He Is”
Låtlistan
Spirit
From the Pinnacle to the Pit
Ritual
Con Clavi Con Dio
Per Aspera ad Inferi
Majesty
Body and Blood
Devil Church
Cirice
Year Zero
Spöksonat
He Is
Absolution
Mummy Dust
Jigolo Har Megiddo
Ghouleh/Zombie Queen
If You Have Ghost (Roky Erickson cover)
Monstrance Clock


681 Shares

Relaterade artiklar

POPULÄRT JUST NU
FILM
LIVE
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!