ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

AC/DC – Liverecension från Valle Hovin, Oslo 2015-07-17

ACDC-19jul15-effietrikili-484

Platsen är Oslo. Bandystadion Valle Hovin för att vara exakt – en stadion som denna varma julikväll har intagits av 40 000 människor. 40 000, som samtliga väntar spänt på att få se rocklegenderna i AC/DC. Många var här för fem år sedan då bandet senast gästade arenan. Andra ser dom för första gången. Samtliga har skyhöga förväntningar.

Först ut är dock det fantastiska retrodoftande rock n´rollbandet Vintage Trouble från Los Angeles, vars entusiastiske James Brown-inspirerade sångare bland annat ägnar sig åt regelrätt crowdsurfing. De svart-vita bildskärmarna bidrog ytterligare till den rätta känslan, och när de drar av låtar som “Angel City, California ” känns det som att kvällen inte kunde ha börja bättre.


Efter en lång väntan kommer sedan det som alla har väntat på. Spelningen inleds med ett publikfriande videointro som sedan övergår i nya låten ”Rock or Bust”, från albumet med samma namn. Låten kunde kanske ha varit med på vilken platta som helst, men här och nu är AC/DC förstås inte sig likt. På kort tid har ju inte bara Malcolm Young försvunnit från medlemslistan, utan även Phil Rudd. Den ene på grund av demens, den andre av brottsliga aktiviteter. Omåttligt populära Malcolm ersattes förra året av brorsonen Stevie, som inte heller är någon direkt ungdom, och Rudd har ersatts av tidigare medlemmen Chris Slade. AC/DC är trots allt ett ostoppbart rock n´ rolltåg, som efter dryga 40 år har en riktig guldgruva med hits att välja och vraka bland. Den här kvällen bjuds vi på inte mindre än 20 stycken, varav bara tre är nya. Förutsägbart säger vissa, men ingen kan någonsin säga att det är tråkigt.

Det tar ändå några låtar innan det börjar bli något ordentligt tryck, och allra segast är det under ”Play Ball”. Först vid ”Dirty Deeds Done Dirt Cheap” börjar spelningen komma igång på riktigt. Under kvällens gång blir det alltmer tydligt att det nu är Angus Young som är AC/DC. Av övriga medlemmar är det bara Brian Johnson som, av självklara orsaker, gör något större väsen av sig. Johnson verkar dock få slita en del med sin sånginsats, och något mellansnack är det inte tal om. Den som har mest utbyte med publiken är i stället Angus, som styr allsången med gitarren. Under hela spelningen far han runt i sin skoluniform som om det brann i byxorna, men hans klassiska stripnummer är bortplockat ur repertoaren.

I övrigt finns allt man kan önska av en AC/DC-spelning; en scenbyggnation bestående av en hornbeklädd båge, den stora klockan som hissas ner under ”Hells Bells”, en gigantisk plastmadam som pryder scenen under ”Whole Lotta Rosie” och givetvis sex kanoner som skjuter salut under den traditionsenliga avslutningslåten ”For Those About to Rock”. Angus står också för två gitarrsolon av rang, både före och under extranumren, och det är under dessa som spelningen blir som allra bäst. Ändå blir stämningen inte riktigt så magisk som jag hade hoppats på. Bandet tappar lite styrfart emellanåt, men både jag och resten av Oslopubliken är ändå nöjda. Det kan inte bli dåligt med ett band som AC/DC. De vet vad publiken vill ha, och de levererar det. Den stora behållningen är ändå Angus Young, som visar att han är en sann gitarrhjälte oavsett vilka som står bredvid honom på scenen.

Band: AC/DC
Plats: Valle Hovin, Oslo
Betyg: 8/10
Bäst: Let There Be Rock
Setlist
Rock Or Bust
Shoot To Thrill
Hell Ain´t A Bad Place to Be
Back In Black
Play Ball
Dirty Deeds Done Dirt Cheap
Thunderstruck
High Voltage
Rock n´Roll Train
Hells Bells
Baptism By Fire
You Shook Me All Night Long
Sin City
Shot Down In Flames
Have A Drink On Me
T.N.T
Whole Lotta Rosie
Let There Be Rock

Encore
Highway To Hell
For Those About To Rock (We Salute You)

114 Shares
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter