WATAIN – Liverecension från House Of Metal 2015-02-27

31 Shares

watain-copenhell-foto-sofia-hellberg-rocknytt480
Under ritualmässiga former tänder Watains frontman Erik Danielsson upp det altare som för den kommande dryga timmen ska agera skådeplats för norrlandsdelen av bandets Slaktmarsch 2015-turné som de för tillfället är ute och skövlar städer med. Som namnet antyder är det inte ett sansat Watain som står på scenen i Umeå denna kväll, det är ett synnerligen aggressivt band som är taggat till tänderna och är beredda att döda och dö för det nordiska mörkret. Redan från början satsar Watain på att gå ut hårt då de inleder med den brutala Death’s Cold Dark, men effekten med att starta med en riktig käftsmäll uteblir tyvärr då utljudet bitvis försvinner helt och vi får nöja oss med enbart Watains egna medhörningsljud från scenen, vilket självklart gör att stämningen förstörs en hel del. Något som också det drog ner stämningen en smula var det flitiga användandet av stroblampor som jag personligen kände var helt onödigt. Ett enfärgat grundljus ackompanjerat av Watains stämningsfulla och eldrika altare hade räckt gott och väl, flerfärgade discolampor som blinkar är inte vad jag personligen känner att jag är ute efter när jag vill dyrka mörkrets makter. Nåväl, nog om detta.

När ljudet bättrat sig bjöds vi på Black Flames March från den senaste plattan The Wild Hunt, men det dröjde till de två nästkommande låtarna Total Funeral och Underneath The Cenotaph innan det började kännas som att herrarna från Uppsala började bli varma i kläderna på allvar. Därför kändes det lite oväntat att spelningen plötsligt blev lite loj igen när bandet spelade titelspåret från sin senaste giv och jag kunde inte låta bli att undra om det var något så ovanligt som ett lite ojämnt Watain vi hade att göra med denna kväll? Efter en fullkomligt furiös version av låten Outlaw, även den från den nyaste skivan, vänder dock spelningen och det som återstår är ingenting annat än en blodindränkt uppvisning i världsklass.

En tjejkompis sa för någon dag sedan att “om den här maten hade haft en kuk så hade jag legat med den” och det är beskrivningar av denna dignitet som skulle behövas plockas fram för att beskriva den totala extas som infann sig under främst den avslutande kvartetten bestående av I Am The Earth, On Horns Impaled, Legions Of The Black Light och Malfeitor. Här visar Watain med all önskvärd tydlighet att de inte bara är ett av de bästa banden i genren, utan snarare ett av de bästa banden vi har i världen idag oavsett kategori och genreindelning.



Trots att spelningen verkligen blev bättre och bättre för att till slut explodera i vad som bara kan beskrivas som ett sataniskt kaosgnostiskt klimax var det många som lämnade under konsertens gång. Vad detta beror på vet jag dock inte. Kanske var det för att det på senare år kommersiellt gångbara Watain strukit “hits” som Reaping Death, Sworn To The Dark och All That May Bleed ur setlisten till förmån för äldre material. Kanske var det för att publiken tog illa upp när Erik Danielsson kallade dem för “popcornätande pacifister”.

Märkligt var det iallafall och ni som gick missade verkligen en av de mäktigaste upphämtningarna jag har sett sedan Sverige klarade oavgjort borta mot Tyskland i kvalet till VM i Brasilien. Fotbollslandslaget missade dock till slut sin chans att få mäta sig med världseliten på allvar, något som Watain däremot klarade av med bravur denna kväll, trots en bitvis skakig inledning.

Band: Watain
Plats: Idunteatern, Umeå (House Of Metal)
Datum: 2015-02-27
Betyg: 8/10

31 Shares
Proppen

Proppen

Skribent

Relaterade artiklar

Sweden Rock Magazine

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!