Electric Boys har alltid varit ett säkert kort när det gäller att tända en publik, oavsett om bandet framträtt i egen regi, som supportband eller på en festival.
Sedan starten för i runda slängar 35 år sedan har bandet levererat musik och livespelningar på absolut högsta nivå. Nysläppta albumet ”Grand Explosivos” är ännu ett bevis på att Electric Boys grundmurade sinne för coola riff, starka melodier och ett sanslöst sväng är intakt.
Redan inledningsvis i svettigt funkstökiga ”When Life Treats You Funky” etablerar Electric Boys en feststämning som bara ett band med deras erfarenhet, pondus och genuina spelglädje kan uppbåda.
Setlistan är splajdans ny och fräsch och såväl band som publik förenas i en nyfiken och lycklig symbios när färska låtar som ”Domestic Blitz”, ”I Got A Feelin’” och ”Better Safe Than Sober” på ett självklart vis harmoniserar med klassiker som ”Knee Deep In You”, ”Who Are You” och ”Electrified”, där några takter ur ”Tom Sawyer” (Rush) får tjänstgöra som inledning.
En snorgrym ”Groovus Maximus” blandas med en yster ”Tear It Up” komplett med munspelssolo. Purfärska ”Learjet” vidmakthåller toppnivå och fan vet om inte ”Karma’s Gonna Get You” kan vara årets bästa låt? Jag låter det vara osagt då två månader återstår, men i mitt tycke har hittills ingenting lyckats komma i närheten av det coola groovet, hookarna och det geniala riff som får den här dängan att lyfta över allt annat jag hittills hört i år.
Publiken får välja mellan bandets tolkning av Robyn hiten ”Dancing On My Own” och klassikern ”Captain Of My Soul”. Conny Bloom konstaterar att Electric Boys är bättre än Robyn när publikens öronbedövande vrål blir till den sistnämndas favör.
Ingen Electric Boys konsert är komplett utan hitsen ”Mary In The Mystery World” och ”All Lips & Hips” och ikväll framförs de med samma spelglädje som alltid. Den förstnämnda inleds sedvanligt med några fraser ur Bob Marley’s ”No Woman, No Cry” och några toner ur Lundells nationalromantiska evergreen ”Öppna Landskap” i solot.
Som gammalt fan är det en fröjd att se och höra att bandet så modigt kan blanda material med tonvikten lagd på klassiska albumet ”Groovus Maximus” och nysläppta ”Grand Explosivos” på ett så självklart sätt. Man kunde såklart önska så många fler pärlor ur bandets digra katalog, men när setlistan är såhär sjukt bra, och med ynka sjuttiofem minuters speltid till sitt förfogande (Ja, Valand, i’m talking to you! Gör om, gör rätt!) känns det nästan förmätet. Sveriges bästa liveband? Ta det som en utmaning att få mig att ändra åsikt!
Betyg: 4,5/5
