Vi känner alla Conny Bloom och hans elektriska boys. Funkmetallens banerförare nummer ett. Men han vore inte den rastlösa musiker om han inte provade sina musikaliska vingar i andra sammanhang, som på en del tributeprojekt, i Medborgarna och sedan solo då.
Han gör det smart och väljer modersmålet när han ställer sig på scenen utan sina pojkar. Spännvidden på plattorna “Fullt upp” (2016) och “Game, Set Bloom” (2020) är bred men andas svenskt 70-tal, skivbolaget Metronome, Ola Magnell, Pugh och Lalla Hansson. Det är klurigt, det är avslappnat och helt ur fas med tiden vilket är ett plus i min bok.
Live har han med sig utmärkte basisten Mats Rydström (Abramis Brama, Night Flight Orchestra, Avatarium och många fler) trummisen Federico De Costa och den avslappnade keyboardisten Henrik Widen (Diamond Dogs bland annat).
Conny blandar och ger ur sin musikaliska trollerihatt. Det är Tommy Bolins “Homebound strut” och det är Cornelis “Brevet från kolonien”, det kastas in både lite reggae och progg. Kort sagt, det är musik som jag antar att Conny Bloom lever och andas.
Det är lekfullt, lyhört och spontant. Man ser att Conny med band trivs vilket även publiken gör.
Det är bara jag som inte är riktigt är bekväm då spelningen är i Örebros gamla vattentorn 58 meter över marken. Vackert, javisst men jag är ju höjdrädd…
