Time To Rock Festival hade nästan kunnat stavas Tom G Warrior Festival istället. Mannen fick möjligheten att uppträda tre kvällar i rad, samt ha en utställning med sina dödsmasker! Att Tom fick presentera sin stora del i Black Metals historia var stort och med tanke på festivalens andra band så var det verkligen något udda och intressant. Efter att ha åtnjutit Hellhammers framträdande kvällen innan så var det nu dags för förlängningen, Celtic Frost. En gång i tiden blev man först utskrattade med Morbid Tales, sakta växte man in i kostymen med To Mega Therion, för att tillslut bli accepterade som ett av genrens viktigaste band med Into the Pandemonium. Att det var svårt att etablera sig i ett land som Schweiz där Krokus var det stora hårdrocksbandet har Tom själv berättat om, och att aldrig ge upp sin vision gav också tillslut resultat med Celtic Frost.
Söndagskvällen blev extremt sen då KK’s Priest var över en timme försenad innan man klev upp på scen, vilket gjorde att allt annat fick flyttas fram. Det i sin tur gjorde att alla som tagit sig dit med buss var inte säkra på en resa hem och uppslutningen blev tunnare än vad det kanske hade varit annars. Det var uppenbarligen inget som bekymrade Tom G Warrior och hans kollegor i Triptykon som med en ära framförde Celtic Frost-låtar. Triptykon är i sig en förlängning av Celtic Frost och brukar således även spela en hel del låtar live.
Det är omöjligt att inte bli imponerad av Vanja Slajhs basspel, då hon har ett fantastiskt driv som leder musiken in i den mörka avgrund där den här hemma. V. Santura på gitarr har också varit med från början och sjunger även en hel del och backades upp av den svintighta trummisen Hannes Grossmann. Att få höra bandet bränna av Morbid Tales var direkt episkt och Tom måste vara den gladaste gubben inom Black Metal. Han kostade även på sig att skämta lite när han ville spela en ballad för publiken och drog igång Visual Aggression. Det är lätt att så här i efterhand förstå vilken inspirationskälla Celtic Frost måste ha varit för många andra band inom genren.
Efter en solig dag, så kröp graderna ner ordentligt och den sena timmen gjorde i alla fall mig segare än vad man hade hoppats på. Ljussättningen var densamma som under Hellhammer och kombination av allt gjorde att man tappade lite styrfart och kanske inte riktigt orkade uppskatta allt som bandet bjöd på. På något sätt blir det inte samma känsla som det skulle ha varit om Reed St.Mark och framför allt Martin E. Ain (R.I.P.) hade varit med. Det var ändå häftigt att känna en del av historiens mörka vingslag och Tom G Warriors glädje att få framföra Celtic Frosts låtar.
Betyg: 3.5/5
