Det finns få gitarrduos som är lika ikoniska, om ens någon, som KK Downing och Glenn Tipton. Deras fantastiska riff och bländande solon har skapat magi och letat sig in i hårdrockares hjärtan ända sedan 1974 – så även mitt. Det var därför en extremt tråkig dag för undertecknad när KK lämnade Judas Priest 2011 och trots att bandet har fortsatt på riktigt hög nivå sedan dess så har jag inte kunnat låta bli att känna att det ändå hade varit lite bättre om KK fortfarande hade stått stage right med sitt Flying V. Därför är det väldigt glädjande att, såhär 12 år senare, äntligen få återse den gamla hjälten i live-sammanhang på Time To Rock Festival.
Ett smolk i bägaren redan innan konserten är dock det faktum att bandet på grund av en strulande LED-skärm (som ändå skulle visa sig bara spelar lökiga animationer) blir över en timme försenade, och den digra skaran som samlats framför scenen har avsevärt tunnats ut när KK tillsammans med Tim Ripper Owens och övriga bandmedlemmar sparkar igång sin blott andra live-konsert med ”Hellfire Thunderbolt” , komplett med bländande pyro. Det är synd, för KK’s Priest är faktiskt ett band som förtjänar headline-status, både på Ripper och KKs gamla meriter, men också på grund av det faktum att bandet faktiskt låter sjukt bra. Ripper Owens röst är kvällen till ära bättre än den har varit på över 20 år, och är den stora behållningen i låtar som ”One More Shot at Glory” och ”Sermonts of the Sinner”. Det är dock i kvällens många Judas Priest covers som den kommer i sin fulla rätt, och hans falsettskrik i fantastiska ”Night Crawler” och ”Hell Patrol” är nog för att få håren i nacken att resa sig i metalnjutning.
KK Downing själv ser precis lika cool ut som han alltid har gjort, och även om hans gitarrsolon inte är lika precisa som de varit förut så är hans leverans i till exempel ”Beyond The Realms of Death” så bra att man glömmer bort att karln har hunnit fylla 72 bast. Ett annat stort plus är att bandet inte sparar på krutet, och bjuder på en show värdig ett headlineband, komplett med pyro och snyggt ljus. Det är inte många soloprojekt som har en så genomtänkt scenshow, även om just animationerna mellan låtarna är lite väl Diablo II.
Det enda som drar ner betyget något är att i sällskap av de riktigt bra versionerna av Judas Priests låtar så märks det att KKs Priest egna alster inte alls håller samma höga nivå. Även om ”One More Shot at Glory” och extranumret ”Raise Your Fists” lyfter något live så är till exempel ”Brothers of The Road” inte speciellt kul. Det kombinerat med att bandet på grund av förseningen fick stryka ett par låtar från sitt set gör att konserten inte riktigt når de höjder man känner att bandet ändå har i sig. Trots det är de farligt nära fullpoängaren med den totala allsången i ”Breaking The Law” och för kvällen magiska ”Victim of Changes”, där hela bandet verkligen visar att KK´s Priest inte är långt ifrån sina forna bandkamrater när det kommer till musikalisk briljans.
Betyg: 4/5
Bäst: ”Night Crawler” och ”Victim of Changes”
Setlist:
Hellfire Thunderbolt
One More Shot At Glory
The Ripper
Nightcrawler
Sermons of The Sinner
Burn In Hell
Beyond The Realms of Death
Hell Patrol
Brothers of The Road
The Green Manalishi (With The Two-Pronged Crown)
Breaking The Law
Victim Of Changes