Den första headline-akten att ställa sig på scen under Time To Rock 2023 är ingen mindre än den tyske gitarrfantomen Michael Schenker, som tillsammans med Michael Schenker Group är ute på sin ”50th anniversary tour”. Både som soloartist och i band som Scorpions och UFO så har han gjort sig ett namn som är så pass stort att det knappast är nödvändigt för mig att presentera honom med mer ord än att han med all rätta kan räknas till bland de mest inflytelserika gitarristerna någonsin. Schenker har förutom sina gitarrkunskaper dessutom gjort sig känd för att ha ett ganska lynnigt humör, och har de senaste decennierna levererat både katastrofspelningar och succéer. Förväntningarna inför spelningen är således inte speciellt höga, och när AC/DCs Highway To Hell ljuder precis innan konsertens start ber jag en tyst liten bön över att jag inte skall behöva bevittna ett magplask.
Mina farhågor visar sig dock vara helt ogrundade. Inledande ”Into The Arena” må vara en uppvisning i tuffa riff och flinkt gitarrspel, men det är framförallt i efterföljande urstarka ”Cry For The Nations” och UFO-covern ”Doctor, Doctor” som visar ett Michael Schenker Group som tänder på alla cylindrar på scen när solen går ner över Knislinge. Michael Schenker själv, kvällen till ära utsmyckad med en rysk pälsmössa är på ett strålande humör, och hans gitarrspel låter lika bra som det någonsin har gjort i ”Looking for Love” och andra UFO-covern ”Lights Out”. Kvällens stora behållning är dock utan tvekan Robin McAuley, som vid 70 års ålder fortfarande sjunger precis lika bra som han gjorde 1987. Det är faktiskt inget mindre än fantastiskt, och hans sång tillsammans med övriga bandets musikaliska precision lyfter redan bra låtar som ”Armed And Ready” och ”A King Has Gone” till att för kvällen bli något alldeles extra.
Förutom höjdaren ”A King Has Gone” så är hör de nyare låtarna ”Sail The Darkness” och ”Emergency” kanske inte till de bästa som Schenker har komponerat. Tillsammans med det onödigt långa gitarrsolot i annars grymma ”Rock Bottom” så hör dessa till konsertens svagare stunder, även om McAuleys sång gör sitt bästa för att rädda upp dem. En sak som, åtminstone för undertecknad är oförståelig är avsaknaden av låtar från grymma McAuley Schenker Group. Med tanke på att bandet är i så pass bra form så hade låtar som till exempel ”When I’m Gone” kunnat lyfta spelningen till något alldeles extra. Trots detta går det inte säga annat än att avslutningen med ”Too Hot To Handle” och kvällens kanske bästa låt ”Only You Can Rock Me” visar ett Michael Schenker Group som trots att de är ute på sin 50-års jubileumsturné besitter en sådan vitalitet, precision och spelglädje att de gärna får hålla på i 10 år till.
Betyg: 4/5
Bäst: ”Cry For The Nations”, ”Only You Can Rock Me”.
