SKID ROW – Getaway Rock Festival 2014-08-09

0 Shares

SkidRow GabriellaMandas Getaway14
FOTO: Gabriella Mandas

Att bedöma SKID ROWs spelning känns svårt. För samtidigt som jag tycker att det är bra drag under framträdandet och att bandet låter bra så har jag jättesvårt att acceptera att Sebastain Bach och Rob Affuso bytts ut mot Johnny Solinger (sång) och Rob Hammersmith (trummor). Det kan framstå som väldigt bakåtsträvande nu när Sollinger varit med i bandet i 15 år medan Bach faktiskt “bara” var med i bandet i 10 år. Men det är inte ett “Bach var bandet, Bach är bättre”-tänk som gör att jag har svårt för den nya sättningen utan det är sådana saker som att när den moderna upplagan av Skid Row spelar låtar från debutalbumet så presenterar Sollinger låtarna med att säga saker som att “Det är 25 år sedan den hår låten släpptes, och vet ni vad? Vi är fortfarande här!”. För en kort sekund tänker jag att det är kul att se, sedan kommer jag på att debutalbumet släpptes 1989, Sollinger gick inte med i bandet förr än 1999 – han har ju inte spelat in någon av de här låtarna! Han var ju inte alls med då och “vi” är inte alls “fortfarande här”. Bach och Affuso har ju lämnat bandet för länge sedan och Rob Hammersmith som sköter trummorna idag har ju bara varit med sedan 2010, han kan ju absolut inte ställa sig bakom ett sådant uttalande. Han har ju varit med i 4 år, inte 25.

Sedan fortsätter Sollinger med att presentera “Slave to the Grind” med orden “When I turned 18 my mom told me to move out and get a job, but I replied that you can’t be king of the world if you’re a slave to the grind”. I mitt texthäfte från Skid Rows andra album, släppt 1991, står det tydligt att låten är skriven av “BACH/BOLAN/SNAKE”. Så för mig känns det som att Sollinger gång på annan försöker vara något han inte är och Rachel Bolan som syns på bilden ovanför artikeln var inte heller någon direkt tillgång för bandet under spelningen på Getaway. Under en hel timme hade han mössa trots att det var 25 grader varmt ute, han hade solglasögon fast än att scenen låg i skugga och han hade tusentals människor framför sig som försökte söka ögonkontakt med honom och till råga på allt så envisades han med att tugga tuggummi trots att han hade en mikrofon framför sig. Divan som fortfarande tror att han befinner sig i sin storhetstid gör sig onekligen påmind. Bortsett från allt detta så låter bandet faktiskt bra, hitsen är fortfarande allsångssklassiker och de få “egna” låtar som den nya uppsättningen vågar sig på håller måttet. Det är faktiskt där det är som bäst, där känns det äkta och Sollinger får mer än gärna säga att det är “hans” låt. Det moderna Skid Row borde satsa mer på dessa låtar för “Thick is The Skin” och “Kings of Demolition” svänger rejält.



Betyg: 6/10
Bäst: “Kings of Demolition”,”Thick is the Skin” och att Snake ser så lycklig ut över att få spela för en större publik än Liljans Restaurang i Borlänge.
Sämst: Rachel Bolans attityd får mig att vilja ge honom en high five i ansiktet, med en spade.

0 Shares
Magnus Byström

Magnus Byström

Webbansvarig

Relaterade artiklar

Hittade inga inlägg.
Sweden Rock Magazine

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!