OPETH – Getaway Rock Festival 2014-08-07

18 Shares

IMG 8653b

FOTO: Gabriella Mandas

”The Devil’s Orchard” från plattan ”Heritage” får den stora äran att inleda spelningen. Den är aningen lam som inledningslåt på ett festivalgig, men den sätter sannerligen en stämningsfull atmosfär. ”Heir apparent” som sedan följer är allt annat än lam. Sångaren Mikael Åkerfeldt growlar för kung och fosterland och bevisar att han är en av hårdrocksvärldens bästa growlsångare.



I takt med att låtens avslutande melodislinga tonar ut förstår jag vad som komma skall: ”Demon of the Fall”, en låt som representerar bandets tidigare och hårdare era alldeles utmärkt. Mina förväntningar är skyhöga och när den till slut dånar ut i högtalarna har jag och de resterande i publiken svårt att hålla båda fötterna på jorden. När ”Demon of the Fall” tyvärr når sitt slut sätter en publikmedlem nålen i kistan och utbrister: “Det är ett mästerverk!”. Jag kunde inte uttrycka mig bättre.

Åkerfeldt annonserar sedan att en låt från ”Ghost Reveries” kommer härnäst. Jublen ökar i styrka och av skriken att döma suktar många efter ”Ghost of Perdition”. Men icke. I stället plöjer bandet av det psykadeliska alstret ”Atonement” som enligt undertecknad är allt annat än en passande livelåt. ”Atonement” bör avnjutas på vinyl en regnig höstdag – definitivt inte inför ett testosteronstinnt gäng, varav merparten förfriskade dessutom. Där hade Opeth kunnat spela sina kort bättre.

De som har sett Opeth i livesammanhang tidigare vet att bandets frontman är en snacksalig typ. Spelningen i Gävle utgör inget undantag och låtarna varvas med snack om Thomas Ledins hybris (!), AC/DC:s högljudda gig och att Opeth snart firar 25 år. – Jag startade alltså bandet när jag var ett år gammal, tillägger Åkerfeldt varpå åskådarna brister ut i skratt.

På grund av att Opeth gick på scenen senare än utsatt tvingas de stryka en låt. Bandet väljer att döda älsklingen ”The Lines in My Hand” i förmån för ”Blackwater Park”, vilket är ett genidrag enligt mig. ”Blackwater Park” må ha 13 år på nacken, men likt förbannat förnyas den för varje gång man hör den live.

Låtlistan lämnar dessvärre mycket att önska, vilket ofta är fallet med band som har mer än tio plattor i bagaget. Men det är något magiskt över Opeth – något som inte går att sätta fingret på. Giget på Getaway, som för övrigt är bandets enda Sverigespelning i sommar, är inte en av de bättre spelningarna jag har sett med Opeth. Men den generösa blandningen av låtar samt faktumet att Åkerfeldt bjuder på högklassig growling (till skillnad från första vändan av Heritage-turnén) uppskattas. Följaktligen ger jag ett alldeles lagom betyg.

Betyg: 7/10
Bäst: Heir Apparent – mäktigare livelåt får man leta efter.
Sämst: Atonement – den är inte passande för ett festivalgig.
Fundering: Kan man använda Åkerfeldts pinnsmala ben till plockepinn måntro?

Låtlista:
The Devil’s Orchard
Heir Apparent
Demon of the Fall
Hope Leaves
Atonement
Deliverance
Blackwater Park

18 Shares
Magnus Byström

Magnus Byström

Webbansvarig

Relaterade artiklar

Sweden Rock Magazine

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!