Efter många sorger och bedrövelser så fick jag äntligen se AOR-bandet Perfect Plan. Sist var det nära på Rocknytt Cruise, där man fick ställa in på kort varsel på grund av att sångaren Kent Hilli insjuknat. ”Öltältet” blev nu skådeplatsen för min premiär, att äntligen få höra Kent Hilli utan för den skull förringa resten av bandet. Han har ju en så makalöst bra sångröst och förutom Perfect Plan, så levererar han med Giant och sin solokarriär. Jag hade kanske för högt ställda förväntningar när Time For a Miracle drog i gång med maffiga syntar från Leif Ehlin, och det såg lite stelt ut på scenen. Vet inte om det var nerver som spökade, eller ljudet som inte riktigt var i fas. Energiknippet och Perfect Plans egna Susanne Lanefeldt är gitarristen Rolf Nordström, som dagen till ära var uppklädd i tysksnyggt stentvättade jeans och gav allt i varje sekund vilket man alltid uppskattar. I övrigt så får man nog säga att resten av gänget var lite för anonyma för att det riktigt ska gå hem hos en rätt sliten rockpublik.
Det var rätt packat med folk i Pistonheadtältet och i Better Walk Alone så började Hilli hitta oss i publiken med sin makalösa röst. Visst är det fascinerande att när man har bjudits på så många bra låtar av bandet att man inte riktigt vet vad man ska förvänta sig att få se live. Perfect Plan låter definitivt musiken sköta snacket och någon direkt show vet jag inte om man ska kalla framträdandet för. Kanske är man för hård i sin bedömning, och var musikstil har sin väg att avnjutas. Basen från Mats Byström var väldigt framträdande men sången hördes inte så väl och det är knappast något som bandet kan lastas för. I Fighting to Win slås mobiltelefonernas ljus på, och effekten blir väl si så där i det redan ganska ljusa tältet. Själv så kan jag tycka att balladen hamnade lite fel, för det hade precis börja sjuda ett norrsken i publiken som törstade av efterfest.
Det är nu som Perfect Plan växlar upp ordentligt och I Surrender så ryker träfliset på marken under klackarna från fansen. Det hettar till och Heaven In Your Eyes känns ytterst passande. Jag minns så väl när jag såg videon till In and Out of Love, och kunde verkligen inte fatta att det var ett okänt svenskt band som lät så otroligt proffsigt. Faktum var att jag undrar hur Perfect Plan och Kent Hilli bara hade kunnat flyga under radarn i så många år innan debuten dök upp. Sanningen kanske var så enkel att när man har passerat femtio års strecket så anser man själv (och många andra) att man är passé och borde ägna sig att invänta pensionen i stället för att spela rockmusik. Tack och lov valde Perfect Plan rätt plan, liksom Nestor att strunta i vad andra tycker och istället använda all sin rutin för att prestera musik som nu uppskattas av hundratusentals människor. Jag tycker fortfarande att In and Out of Love är bandets bästa låt och en passande avslutning på spelningen.
Betyg: 4/5
