Festivalens sista dag har börjat gå över till kväll och den där slitna känslan som kommer av fyra dagars hårt festivalande ligger på flera sätt som en filt över både undertecknad och publiken när det är dags för det näst sista bandet på Festival Stage, Alter Bridge. Bandet är kanske inte det första man tänker på när det kommer till klassiska Sweden Rock partyhöjare, men faktum är att deras smått briljanta melankoliska hårdrock passar utmärkt tillsammans med sinnesstämningen som råder på festivalen.
Bandets öppning med ”Silver Tounge” och ”Addicted to Pain” är en uppvisning i storslagen hårdrock a la 00-tal, och efterföljande ”Ghost of Days Gone By” tillhör konsertens allra bästa stunder. Som vanligt så sjunger Myles Kennedy helt fantastiskt, och även om han kanske inte är den mest publikfriande frontmannen i världen så besitter han en genuin utstrålning och älskvärdhet, något som delas med övriga medlemmar i bandet. Alter Bridge känns på många sätt både som ett arenaband (vilket de ju är) och samtidigt känns de också som fyra vanliga snubbar som skulle vara lika nöjda med att lira på det lokala haket varje lördag. En sådan ödmjukhet är få förunnat i musikbranschen.
Trots den starka öppningen, och att låtar som ”Blackbird” och ”Come To Life” ikväll är riktigt starka så känns det inte som att konserten riktigt lyfter till den nivå som Alter Bridge är kapabla till att leverera. Kanske är det den tilltagande kylan, kanske är det just den där lite avslagna känslan som jag nämnde i inledningen. Avslutningen med ”Open Your Eyes” och ”Rise Today”, där Myles fullkomligen briljerar, är dock inget annat än magnifik och bevisar bandets storhet, både för det inbitna fanet och för det blivande.
Betyg: 3,5/5
Bäst: ”Ghosts of Days Gone By”, ”Rise Today”.
