Nyheten om att Erik Grönwall (ex. H.e.a.t) tagit över mikrofonen från ZP Theart (I Am I, ex. DragonForce) slog ner som en bomb i hårdrocksvärlden förra året. För första gången på evigheter såg jag personligen fram emot att få uppleva livemusik med mina gamla uppväxthjältar igen.

Skid Row har varit strategiska och smarta när de valt låtarna till dagens setlista. Lejonparten av materialet är hämtat från de två första skivorna ”Skid Row” (1989) och ”Slave To The Grind” (1991). Titelspåret från senaste skivan ”The Gangs All Here” (2022), ”Not Dead Yet” samt ”Timebomb” har tagits med för att påvisa att det finns en relevans i bandets musik även idag, och de står sig faktiskt förvånansvärt bra vid sidan av klassiker som ”Slave To The Grind”, ”Big Guns” och ”Piece Of Me”.

Tyvärr uteblir basisten Rachel Bolan från dagens spelning då han akut har behövt åka hem för en privat familjeangelägenhet. I hans ställe vikarierar bandets gitarrtekniker Kasey Sprout.

Skid Row låter tajta, hungriga och vitala och att få höra klassiker som ”18 & Life”, ”Living On A Chain Gang” och ”Riot Act” framföras av, dare i say it, en av världens just nu absolut bästa frontmän på det soldränkta fältet nedanför Festival stage är en ren fröjd för öronen. Att Erik leker svenska lärare åt Dave ”Snake” Sabo som bland annat får säga ”Hej jag heter Snake och jag gillar öl” är lika charmigt som det är fånigt kul.

Annons:

Jag har sett Erik Grönwall fronta H.e.a.t åtskilliga gånger och jag är fullt medveten om att det finns de som bannlyser allt vad substitut heter, men det är bara rena fakta att Erik har precis den typ av röst och energikapital som Skid Row har saknat under många år och såväl behöver. Det bevisar han inte minst i en helt sinnessjukt bra version av ”I Remember You”, som utan tvekan är dagens absolut bästa vokala insats, samt i publikfriande versioner av ”Monkey Business” och ”Youth Gone Wild”. Jag hade inte velat ha tillbaka Sebastian Bach idag för allt smör i Småland, särskilt inte efter den besvikelse jag känt efter att ha bevittnat honom solo i modern tid.

Det är egentligen bara ”In A Darkened Room” som är rätt seg och ”Rattlesnake Shake” är en tämligen medioker låt, som jag gärna skulle ha bytt ut mot något bättre. Hade jag fått välja hade ”Wasted Time” och ”Here i Am” istället varit självskrivna i setlistan, men man kan som bekant inte få allt.

Betyg: 4/5