2018 begick den mäktiga järnjungfrun sin Sweden Rock debut. Bandet var då ute på sin ”Legacy of the beast tour” och bjöd i det närmaste på en greatest hits kavalkad som hette duga. Fjolårets Ullevispelning var även den en del av samma turné (som delvis skjutits upp pga pandemin), då hade låtar från senaste plattan ”Senjutsu” (2021) också inkluderats i setet.
2023 heter turnén ”The Future Past Tour” och borta är klassiska publikfriare som ”Hallowed Be Thy Name”, ”Aces High” och ”The Number Of The Beast”. Maiden har valt att lägga tonvikten på ”Senjutsu” och ”Somewhere In Time” (1986) skivorna när de konstruerat setlistan och bjuder på flera låtar som sällan, eller aldrig spelats live. ”Days Of Future Past”, ”The Time Machine” och ”Alexander The Great” begår alla livedebut.
Strax efter klockan 21 briserar ”Caught Somewhere In Time” som inte framförts live sedan 1987. Bruce Dickinson ser oförskämt fit ut. Framförandet är knivskarpt fokuserat. I futuristiska solbrillor iförd ett svart linne under en grågrön rock hetsar han publiken till ett första ”Scream for me sweden” vrål.
Det enda som skvallrar om att Bruce fyller 65 i år är de gråa slingorna i håret. När han hetsar publiken i en inspirerad ”The Prisoner” får man intrycket att han har lika mycket energi som ett mindre kärnkraftverk. Det är också nu publiken börjar vakna på riktigt och taktfast skandera ”Maiden, Maiden!”
”Can I Play With Madness” är en ren triumf och ”Heaven Can Wait” med kvällens första allsång, och Eddie som kommer ut och försöker skjuta Bruce som svarar med att skjuta tillbaka med en kanon, är lysande klassiskt Maiden publikfrieri.
Det skulle förmodligen bli ramaskri om ”Fear Of The Dark” togs bort ur setlistan och ikväll låter den lika bra som alltid, med ett som väntat omfattande publikstöd.
Utdragna, storslagna ”Death Of The Celts” tråkar ut, snarare än engagerar och ”Hell On Earth” känns en smula avig som första extranummer. Jag hade gärna bytt ut dessa mot något roligare och mer festivalpubliksmässigt. Avslutningen med ”The Trooper” och ”Wasted Years” är i alla fall sinnessjukt bra.
Det är lätt att förstå varför Maiden år ut och år in packar fotbollsstadium över hela världen. De bjuder alltid på lysande underhållning. Det är en oerhört snygg show och musikaliskt finns absolut inget att klaga på. Inte en ton sitter fel och Bruce sjunger som en gud. Så tack Bruce, Steve, Dave, Adrian, Janick och Nicko för att ni fortfarande efter alla år är en vägvisare och kvalitetsstämpel för hur en klassisk och storslagen hårdrocksshow ska låta och se ut.
Betyg: 4,5/5
