Förra gången jag såg Avatar live var för 15 år sedan på ett litet litet Backstage i Linköping. Då var bandet på flera sätt ännu ett melodiskt death metal band i mängden, och även om bandet alltid har haft låtarna som gjort att de stuckit ut så var de rent visuellt inte något jättespeciellt då. Det är något som man verkligen inte kan säga om bandet anno 2023. Redan innan spelningen vittnar scendekoren med en stentuff ljusskylt med bandets namn på och lampor i mängder om att det här är så långt bort från generisk melodic death man kan komma.
Upphoppandes ur en presentkartong (!) sparkar sångaren Johannes Eckerström och hans manskap igång med smockan ”Dance Devil Dance”, komplett med en sprakande pyroinramning. Bandet har de senaste tio åren verkligen gått all in på cirkus-temat, och Johannes är på många sätt lika delar frontman i ett metalband som han är en cirkusclown. Det är ett grepp som till 95 procent funkar riktigt bra, framförallt i stenhårda ”Chimp Mosh Pit”, ”The Eagle Has Landed” och även i mindre hårda nummer som ”Puppet Show”, även om den sistnämnda lever på gränsen mellan rolig och plojig. Bäst ikväll är ändå Avatar när man spar på de mesta av clownerierna och ställer metalskåpet i riktigt coola numren ”Colossus” och ”Let it Burn”, som dessutom innefattar hela bandet, inklusive trummisen John Alfredsson som står upp och spelar, allra längst fram på scenen.
Avslutande trion med hiten ”Dirt I’m Buried In”, ”Smells Like a Freakshow” och ”Hail the Apocalypse” visar att Avatar är ett headline-värdigt band, och med Eckerströms stora karisma samt bandets välarbetade scenshow så är det tydligt att detta är ännu ett band som med lätthet hade kunnat fylla och göra succé på en av festivalens större scener. Avatar har verkligen kommit en extremt lång väg sedan det där giget inför 40 pers i Linköping för 15 år sedan, och det bevisar bara att man, med hårt arbete och ett aldrigt sinande hopp, kan komma hur jäkla långt som helst.
Betyg: 4/5
Bäst: ”Colossus” och ”Dirt Im Buried In”
