Även om Tiger Bell bildades i Stockholm så kan man ändå nästan kalla dem för ett norrländskt band då inte mindre än tre av fyra medlemmar kommer från Luleå i Norrbotten, Själva kallar bandet sin musik för “cheerleader-punk”, men för er som inte vet exakt vad det är så skulle jag vilja säga att Tiger Bell spelar energisk punkrock med ihärdiga körer. Just ihärdigheten och tempot är till viss del till Tiger Bells fördel då det skänker musiken en stor dos energi, men det är också bitvis negativt då bristen på variation gör att det ibland känns lite enformigt. Framförandemässigt börjar det lite svajigt och trevande, men det tar sig ju längre in i spelningen man kommer. Man tycks också ha lite problem med gitarrljudet som åtminstone jag upplever som både klent och lite väl lågt. En rejäl dos spelglädje och entusiasm besitter dock Tiger Bell och även om det är en del skönhetsfläckar här och där lyckas man ändå ganska bra med att charma publiken. Plus för den snygga covern på Säkerts gamla dänga Vi Kommer Att Dö Samtidigt.
