MUSTASCH – Liverecension från Bråvalla Festival 2014-06-27

0 Shares

Mustasch-bravalla-effietrikili-480
MUSTASCH bjöd på en spelning långt över förväntan.

 

För mig var detta fjärde gången som jag såg Mustasch live och jag kan utan några som helst tvivel säga att det är den bästa spelning jag sett med dem hittills. Jag skulle faktiskt vilja sträcka mig så pass långt att jag skulle kalla det för en av de bästa spelningarna under hela festivalen. Ralf Gyllenhammar (sång och gitarr) som tidigare under dagen gjort ett halvdant uppträdande tillsammans med sidoprojektet DRÖMRIKET presterar nu många gånger bättre än vad han gjorde 12.30 – jag är å andra sidan av åsikten att det är alldeles för tidigt för att avnjuta en konsert då i vilket fall. Men när Mustasch intar scenen 00.30 för att avsluta hårdrocksscenen så är jag övertygad om att tidpunkten är optimal. Det är kolsvart ute och festivalbesökarna har fått i sig alldeles lagom mycket alkohol för att vilja bryta nacken till blytung musik och vad kan då passa bättre än en rejäl dos stoner metal á la Mustasch?



Jämfört med mina tidigare upplevelser av bandet så måste jag först och främst påpeka att bandet aldrig haft en bättre eller mer påkostad scenshow än så här. Istället för jumbotroner på sidan av scenen så använder sig bandet av fyra mindre skärmar mitt på scenen som blandar förinspelade videoklipp med passande bilder tillsammans med delar av låttexterna. Enkelt, men snyggt. Ljusshowen är precis tillräcklig för att den ska bli effektfull utan att det går till den parodiska överdrift som går att skåda hos de epilepsiframkallande trycka-på-play-miffona på andra änden av festivalområdet. Som bäst blir scenshowen i kombination med Ralfs leksamma humör under den före detta Bandit-plågan “Mine” där allsången går varm hos de tusentals personer som samlats för att betrakta detta spektakel. Publiken är för övrigt något som lyfter Mustasch framträdande ytterligare en pinne på skalan. Utöver allsången så headbangas och gungas det friskt i takt till varje låt och det bildas circle pits till åtminstone var tredje låt. Det är en kanonspelning rakt igenom och det enda negativa är att “The Mauler” som är en tråkig låt blir snäppet tråkigare när scenskärmarna är kolsvarta under hela låten. Här hade jag mycket hellre sett att den byttes ut mot t.ex. Powerhouse-dängan “I’m Alright”.

Betyg: 9/10
Bäst: Mine och Bring me Everyone
Sämst: The Mauler

0 Shares
Magnus Byström

Magnus Byström

Webbansvarig

Relaterade artiklar

Sweden Rock Magazine

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!