GRAVEYARD är andra bandet ut på största scenen på festivalens sista dag, en dag som är kall och regnig, vilket gör att det känns som mars istället för juni.
GRAVEYARD är det största bandet i den nya retrovågen som har svept över vårat land de senaste åren, och
det är lätt att förstå varför. Det svänger, det är väldigt kompentent och låtarna är riktigt bra, och trots att bandet drabbas av strömavbrott och att det är såpass kallt så levererar GRAVEYARD oavsett, vilket de ska ha en eloge för.
Trots att bandet är bra och levererar på ett bra sätt så kan jag inte låta bli att tycka att det blir en aning tråkigt. Jag har sett GRAVEYARD ett antal gånger nu och konserterna har inte varierat sig något nämnvärt. Det blir på så sätt väldigt enkelt att veta vad man får, vilket det egentligen inte ligger något fel i, men jag skulle gärna se att GRAVEYARD verkligen stuvar om i setlisten och bjuder på sig själva mer, det behöver nog både fansen och bandet själva.
Betyg: 6/10
Bäst: Joakim Nilssons röst, den är alltid klockren
Sämst: Förutsägbarheten