ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Liverecension: Dare – Rocknytt Cruise 2023-04-21

Det fanns en tid då tanken på att få se Dare var något ouppnåeligt, något man drömde om att få uppleva och en dag blev det också en realitet. Nu förtiden spelar Dare på många festivaler och med andra bandkonstellationer så det knappt går att hålla koll på bandet. Själv så har jag några favorittillfällen såklart med bandet och att man skulle bräcka något av dessa på kryssningen var jag skeptisk till. Onekligen så ville bandet visa att man fortfarande gillar att prestera på topp och inledande Born In The Storm, och Vinny Burns ser mer angelägen ut än någonsin att visa att hans gitarrspel är viktigare än keyboards. Följande spår blir Cradle To The Grave från fräscha Road To Eden och numera verkar många band vilja inleda konserter med spår från senaste plattan. Ett ganska smart drag även om gamla uvar står och fånstirrar då man inte känner igen vad som spelas. 

Sedan följer ett par spår ifrån Sacred Ground, och sedan tillbaka till titellåten från det senaste alstret och alla är bra låtar. Men midtempot dränker mitt intresse och det här händer varje gång jag ser Dare. Jag fattar också att gubbarna vill lyfta sina två senaste plattor och jag joinar uvarna som gungar med i takten utan att känna mig riktigt engagerad trots att bandet sliter på bättre än något annat band på scenen den här helgen. Det är proffsigt, bra publikkontakt samt att man alltid blir lycklig av att se Darren Wharton på scen som den här kvällen är redigt förkyld och får slita hårt på sin röst men första delen av konserten är redigt seg. 

Kollegan Peter Johansson vaknar i alla fall till med ett glädjetjut när trallvänliga Wings of Fire höjer tempot med hundra procent, och uvarna börjar också flaxa på med vingarna. Själv så är jag mer svårflörtad och tinar först upp till We Don’t Need a Reason, och nu börjar vi snacka rejäl feststämning på Cinderella. Mest magiskt blir det när man serveras Abandon och Into The Fire på ett bräde. Nu gungar båten så till den milda grad att personalen tar på sig flytvästarna om Dare skulle fortsätta ösa på i samma takt. Thy Kingdom Come är fantastiskt vacker på alla sätt och vis, men vi ville ju ha fest! 

Tycker att The Raindance är en passande avslutning, när publiken sjunger lungorna ur sig men det hände inte riktigt här tyvärr. King of Spades älskar man och detsamma gäller Return The Heart men varför avsluta spelningen soo slow? Antar att det är svårt att gnälla för mycket och att Darren verkligen presterar på den höga nivån trots förkylningen är makalöst. Vore det kul om man får se Dare nästa gång med en mer uppblandad setlista och lite mer fart!

Betyg: 4/5

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER