Begreppet ”gitarronanist” är något man vanligtvis förknippar med Yngwie J. Malmsteen och liknande gitarrister. Det är sällan man använder det om bluesstjärnor som Joe Bonamassa, men jag skulle nog kunna sträcka mig till att göra det. Bonamassa besitter dock en talang som många andra gitarronanister saknar – han blir inte långtråkig efter tio minuter.
Eftersom det är på Sweden Rock Festival som spelningen äger rum är låtlistan hårdare än vanligt. Mindre blues, mer rock, helt enkelt. Publiken, som huvudsakligen utgörs av män i medelåldern, verkar vara med på noterna. Ljudet är riktigt bra och Bonamassa sätter vartenda solo som om han aldrig gjort något annat. Lenny Castro på slagverk är dessutom ett välkommet tillskott till gitarristens kompgrupp.
De lugnare låtarna, som ”Sloe Gin”, hade förmodligen gjort sig bättre under kvällstid och jag saknade ”Blues Deluxe” och ”Woke Up Dreaming”. I övrigt finns det inte mycket att gnälla på. En kanonspelning från Bonamassa.
Betyg: 7/10
Plats: Rock Stage, Sweden Rock Festival
Datum: 2014-06-05
