METALLICA – Liverecension från STHLM FIELDS, 2014-05-30

145 Shares

Metallica SthlmFields EffieTrikili 480

”Ni har makten. Ni väljer. Vi spelar.” Det upprepas otaliga gånger under Metallicas introfilm som spelas upp på storbildsskärmarna strax innan utsatt speltid. ”Metallica by Request”-konceptet har äntligen nått Stockholm och just denna kväll skräddarsys låtlistan efter den svenska publikens röster. Slutresultatet: ett potpurri av de största och mest trallvänliga klassiska alstren á la ”Enter Sandman” och ”Seek and Sestroy”. När det väl kommer till kritan vill Metallica-fansen inte höra låtarna som avviker från bandets hitlista (och som således inte bjuder in till allsång).

Jag erkänner att jag var grymt besviken på låtlistan på förhand, näst intill pessimistisk – av hyperboliska mått – över mänskligheten. Detta var ett underbart tillfälle att få San Francisco-kvartetten att framföra bortglömda och/eller underskattade pärlor ur diskografin. Men nej, folket vill höra ”Nothing Else Matters” för 711:e gången. Vore det inte betydligt tyngre att få höra ”The Frayed Ends of Sanity”? Faktumet att ett flertal deltagare i Idol (!) har framfört ”Nothing Else Matters” live i direktsänd tv – på bästa sändningstid dessutom – är det ultimata beviset på att den är uttjatad.



Men den stora frågan kvarstår: hur förverkligades svenska folkets drömlåtlista? Jo, med facit i hand lämnade spelningen ytterst få av de cirka 51.000 åskådarna besvikna. Redan under ”Master of Puppets”, som för övrigt spelades i sin helhet, förstod jag att jag och de resterande Sthlm Fields-besökarna var något storslaget på spåren. ”Welcome Home (Sanitarium)” och ”Harvester of Sorrow” gjorde sedan saken biff.

Till och från tenderar Metallicas framträdanden att framstå som aningen inövade, men den baksidan av bandet var som bortblåst för kvällen: James & co var mer avslappnade än någonsin.

Likaså hade överflödig pyroteknik och pampig scenografi lämnats kvar på andra sidan av Atlanten för att samla damm. Den avskalade scenen dödade arenakänslan totalt; aldrig har jag känt mig så nära bandet under ett festivalgig. Som James Hetfield, vars slagkraftiga pipa aldrig svek under kvällens gång, så fint uttryckte det: ”We are all one big family”.

Metallica har inte producerat särskilt munvattnande verk på sistone, men att de fortfarande levererar live kan man inte bortse från. Spelglädjen och de gamla takterna sitter fortfarande i. Liksom black metal-scenen associeras med kyrkbränder är Metallica synonymt med en sjuhelsikes show.

Så vilka slutsatser kan vi dra baserat på ovanstående rader? Tragiskt nog att jag kanske är lika tråkig och nostalgisuktande som den gemene rockaren. Men jag tänker inte sticka under stolen med att jag gärna hade slängt in ett par högoddsare, exempelvis ”To live is to die” och ”The Day That Never Comes”. Man kan inte alltid få som man vill helt enkelt. Dock kan man alltid få ett högpresterande Metallica – oavsett låtlista.

Metallicas setlist under STHLM FIELDS:
Battery

Master Of Puppets

Welcome Home (Sanitarium)

Harvester Of Sorrow

The Unforgiven

Lords Of Summer

Ride The Lightning

Sad But True

Fade To Black

… And Justice For All

One

For Whom The Bell Tolls

Blackened

Nothing Else Matters

Enter Sandman

Extranummer:

Creeping Death

Whiskey In The Jar

Seek & Destroy

Band: Metallica

Betyg: 8/10
Plats: Gärdet, Sthlm Fields
Datum: 2014-05-30

Text: Sofia Bergström
Foto: Effie Trikili – Rocknytt.net

145 Shares
Magnus Byström

Magnus Byström

Webbansvarig

Relaterade artiklar

Sweden Rock Magazine

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!