ASTA KASK – Liverecension från Bankiren 2014-03-28

0 Shares

astapress
Så nådde Asta Kasks turné äntligen fram till Västerås enda rockpub, Bankiren.

Från scen ropar Bonni att det är 30 år sedan bandet spelade i Västerås sist. Min spontana uppfattning av det uttalande är att det verkar totalt orimligt att ett svenskt band som turnérat land och rike runt under hela sin karriär inte besökt landets femte största stad på så länge, men vid en snabbkoll på bandets turnéhistorik verkar detta faktiskt stämma. Kanske är detta en av de bidragande orsakerna till att det är ett fullknökat Bankiren som närvarar vid Asta Kasks återkomst och enligt vakterna ska cirka 60 personer utan förköpsbiljetter ha nekats inträde då de inte släpper in mer folk i lokalen.

Asta Kask bjuder på den efterlängtade återkomst som publiken så länge och väl har väntat på. Personligen var jag inget större fan av Astas senaste släpp “Med Handen på Hjärtat” då jag anser att föregångaren “En För Alla, Ingen För Nån” är mycket starkare. Så därför passar kvällens setlistmig ypperligt då det blandaa material ifrån hela karriären och endast guldkorn som “Världens Räddaste Land” och “Fredagsmys” plockas fram ifrån den nya plattan.



Som bäst är kvällen subjektivt nog under de låtar som jag själv kände starkast för då jag en gång i tiden upptäckte bandet. Låtar som “Jag mot Alla”, “Dom Får Aldrig Mig” och “Psykiskt Instabil” levereras med samma tempo och inlevelse som jag minns dem. Och när jag hör låtar som dessa så upplever jag så mycket mer än nostalgikänslor. När “Ringhals Brinner” plockas fram som extranummer så är det inte bara barndomsminnen om hur jag tog mina första trevande steg inom stage diving/crowd surfing (och dessutom blev utkastad av samma anledning en gång i tiden – hur fan nu dessa vakter tänkte då detta mer är regel än undantag i punkvärlden) utan jag slås även av tanken att det här är förvånansvärt vitalt för ett band som bildades för 36 år sedan. Starkt gjort Asta.

I efterhand är jag riktigt nöjd med kvällen som helhet, det enda jag ångrar är att jag inte lyssnade mer uppmärksamt på förbandet STILETT som är ett modernt punkband som levererar ett trallvänligt sound som närmast påminner om Ebba Gröns självbetitlade platta ifrån 1982. Till Asta Kask och Stilett kan jag med handen på hjärtat säga att än finns det hopp.

Betyg: 8/10

0 Shares
Magnus Byström

Magnus Byström

Webbansvarig

Relaterade artiklar

Hittade inga inlägg.
Sweden Rock Magazine

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!